Colombia del 5

Colombia del 5🇨🇴

2020-01-21

Nu är det dags att lämna Colombia! De hårda vindarna som blåst senaste veckorna över Karibiska Sjön gjorde att vi blev kvar längre än tänkt.

Efter Santa Marta seglade vi till Puerto Velero där vi stannade några dagar. I Puerto Velero finns en marina där man kan ligga vid brygga, nån restaurang och sen inte så mycket mer. Men det var skönt att ankra och kunna bada från båten.

 

Utanför Barranquilla gick vi nog fem sjömil ut men vi kunde inte missa när vi kom till Magdalenaflodens utflöde. Man såg en skarp kant där det bruna flodvattnet möter havsvattnet.

 

Ny för säsongen är vår Garmin Inreach. Himla bra! Förutom att kunna kommunicera textmeddelanden utan internet går det att ta ner aktuellt väder, sätta på trackern så att våra ”livlinor” hemma ser var vi är, och kolla bland annat vilken maxhastighet vi haft under trippen. På seglingen mot Puerto Velero gick det snabbt ibland…

 

Solnedgång från ankringen i Puerto Velero. Båten på bilden navigerade nog lite fel bland reven..

 

Innan vi bestämde oss för Santa Marta funderade vi över att segla till Puerto Velero och lägga båten här när vi skulle resa i Colombia. Det finns ett par bryggor här och en liten marina. Men när vi såg hur öde det här stället är så är vi glada att ha valt Santa Marta istället!

 

Sen gick vi vidare söderut mot Isla Grande som ligger i ögruppen Isla de Rosario. Där fanns det bra gratis bojar att lägga till vid. Isla Grande var en trevlig ö, inga bilar bara dammiga stigar. Lokalbefolkningen var trevliga och vi kunde köpa både fisk och grönsaker. Det finns flera hostel på ön, och det kom turistbåtar från Cartagena dagligen. Här blev vi kvar en vecka, kollade vindar och våghöjder i Panama och konstaterade att det bara var att avvakta överfart. Vi vill ha lugn ankring i San Blas. När det blåser hårt i Karibiska havet landar vågorna till slut i Panama🇵🇦

 

En fin papegoja satt på ett hustak.

 

Vi gick runt Isla Grande på många dammiga stigar och hittade fram till ruinerna efter knarkkungen Paolo Escobars hus.

 

Det här var ett av Escobars många sommarställen. Stora hus och en förfallen trädgård där det nu bodde grisar. I huset bodde nu några localos som nogsamt talade om att det kostade pengar att få gå in och titta. Det gjorde vi inte.

 

Vi fick specialleveranser med fisk och frukt av denne glade man i sin kanot.

 

En enkel restaurang på Isla Grande visade sig servera jättegod mat. Som vanligt fick man välja på fisk eller kyckling med tillbehören ris och sallad.

 

En liten affär på Isla Grande.

Nästa stopp blev ön Tintipan, ca 25 distans söderut. Ön hör till ögruppen Islas San Bernardo. Här finns också bojar att lägga till vid, så man inte skadar korallerna. Här har vi varit en dryg vecka nu. Själva ön Tintipan är mest mangrove och inte så vandringsvänlig. Bredvid ligger en intressant ö vi besökt flera gånger, Santa Cruz de Islote. Den ö som är mest tätbefolkad i hela världen! Dessutom är den en artificiell ö, byggd av fiskare på ett grund. 

 

Frukostdax. Havregrynsgröt med katrinplommon och färsk mango, och nybakat bröd. Och mycket kaffe förstås. En skön stund på dagen.

 

När man ligger på ankare vill man gärna gå och röra sej när man är i land. Men Tintipan visade sig bestå mest av mangrove och var inte ett dugg promenadvänlig. På sydöstra delen ligger en resort, Quinta del Mar, som vi jollade in till. Den såg ut som en riktigt fin sida i en semesterbroschyr. Men de hade inga vandringsstigar tyvärr.

 

På resorten blev vi bjudna på melon och Krista fick wi-fi.

 

Förbudsskylt på resorten. Tänk att de behöver ha en sån skylt tänkte vi.

 

Vi har haft roliga häng tillsammans med Hakuna Matata och Harmonium. Här var det dominospel. Vi har lärt kanadensarna Plump och de har lärt oss CardGolf.

 

Den här lilla ön ligger väster om Tintipan. Den heter Santa Cruz de Islote och ska vara den mest tätbefolkade ön i världen. Ön är artificiell, byggd av fiskare på ett grund. Den bara måste ni googla på.

 

Santa Cruz de Islote var verkligen en fascinerande ö. Tänk att bo så här jämt! Och de var så glada och trevliga.

 

Kyrkan såg välunderhållen ut. Inuti var det spartanskt.

 

Ett par glada localos var nyfikna och ville gärna ha en pratstund med oss. De sa att Santa Cruz de Islote var deras lilla paradis där alla känner alla. Men det kändes trångt där mellan husen.

 

En fin segelkanot fångade Tobbe.

 

Det här är en pomelo, fantastiskt god jättestor citrusfrukt. Smakade som en söt grapefrukt och var utan kärnor.

Nu kastar vi loss och styr tillsammans med Harmonium och Hakuna Matata mot Obaldia i Panama.🇵🇦😍