Skrivet av: moanaforgus36 | april 6, 2019

Martinique-Dominica-Guadeloupe februari 2019

 

Martinique 

Sainte Anne på sydvästra Martinique visar sig vara ett mysigt ställe med bra och lugn ankring. Förutom jenkarna och kanadensarna så träffar vi också många svenska vänner.

Vi gör några vandringar söderut på Martiniques sydligaste udde och även norrut upp på några kullar. Naturen är inte som en frodig djungel som på de tidigare öarna.

En afton bjuder den kanadensiska båten Harmonium in till en trevlig cocktail-tävling. Varje båt tar med sig sin cocktail och så röstar vi. Vinnare blir en smoothie-variant baserad på innefrukten cherimoya skapad av jenkarna Mike och Nancy i Lost Loon.

Eftersom värmen trycker på i sittbrunnen letar vi upp en kapellmakare som syr ordentliga solskydd som vi hänger ner på sidorna från biminin. Det är syntetiskt material med hål i som släpper igenom vinden och som vi också ser igenom. 

Den lilla byn är riktigt trivsam och i butikerna finns det mera gott för magen än på EC-öarna och dessutom billigare.

Här återser vi också Veikko och Hanna som vi första gången träffade i Spanien 2016. De ska segla till ABC-öarna, så kvällen innan har vi en avskedssittning i deras fina Joshua som är en fransk stålkoster. Ja, vi träffar så många trevliga vänner och så blir det sorgligt när vi seglar åt olika håll.

Den 2/2 kommer Benke och Carin och mönstrar på Moana. Vi åker längst in i viken till Le Marin där marinan ligger och lägger till vid brygga ett par nätter. Jättekul med besök av gamla vänner. Vi bunkrar för några dagar och den 4/2 seglar vi norrut i svag vind och solsken. 

Efter 15 M ankrar vi i Anse d’Arlets. Här ligger också Asha som kommer över på en solstänkare och sen avnjuter vi Carins skaldjurspasta. Fin vik med beach och en liten by, och rolig snorkling med många fiskar. Ligger kvar två nätter.

Sista hamnen på Martinique blir Saint Pierre. Här finns det bojar men vi lyckas att ankra trots att det är en liten yta där det är tillräckligt grunt. Här hade de ett vulkanutbrott 1902 som begravde hela staden. En del byggnader är fortfarande svarta. Eva och jag vandrade upp till ett helgonmonument som ska ge fiskarna lycka. 

Eftersom vi lämnar Frankrike så klarerar vi ut och det sker på datorer på turistbyrån. En person kollar och skriver ut ett utklareringsdokumentet till oss som visas upp i nästa land.

Sittbrunnen full av kanadensare och jänkare 🇨🇦🇺🇸🇸🇪☀️

 

Härligt att kasta loss från bryggan i Le Marin med Benke och Carin

 

De nya solskydden funkar fint.

 

Svarta ruiner i St Pierre är bevarade efter vulkanutbrottet 1902 som ödelade hela stan. Syns det att vi är svenskar? 🇸🇪Tobbe och Benke har innebandylandslagets uniform 😄

 

Utsikt över St Pierre med vulkanen i bakgrunden. Nästan alla stadens innevånare, över 30000 personer, dog under vulkanutbrottet. Endast tre stycken överlevde.

Dominica

Den 8/2 hissar vi segel i frisk vind för att segla norrut till nästa ö, Dominica. Vi får fin halvvind och vi forsar på bra med revad stor och fock. Skönt att slippa bidevinden som blir stötig med Atlantvågorna. Väl i lä av gröna och frodiga Dominica dör vinden, så sista biten till Portsmouth som ligger på norra sidan blir det motor. När vi går in i bukten kommer det en snabbgående båt mot oss. Det visar sig vara Titus som senare blir vår guide på ön. Här är guiderna organiserade och tar väl hand om seglare. De erbjuder såväl utflykter som grillafton på stranden, och fixade påfyllning av gastub. 

I viken är det riktigt fin ankring. Hit kommer också båten Asha, våra holländska vänner John och Asha. När vi vandrar i byn så märks det att vi är på en EC-ö. Inte lika städat som på de franska öarna, men väldigt trivsam med vänlig befolkning. Spår efter orkanen september 2017 syns här och där.

Vi gör en utflykt på Indian river med Titus och en bilutflykt runt ön med besök på chokladfabrik, djungelvandring och besök till vattenfall. Ser vilda papegojor.

Vi avnjuter också en barbecue tillsammans med andra seglare på beachen, som locals ordnar. Dominica är en riktigt trevlig ö!

 

Snäckbeprytt hus på Dominica

 

Titus guidade, rodde och roade oss uppför Indian River. Vi fick bland annat se rester av en inspelningsplatserna för Pirates of the Caribbean-filmerna.

 

Häftiga träd på Dominica.

 

Det var för-karneval med massor av musik i stan och alla var på huvudgatan.

Iles des Saintes

Den 12/2 seglar vi tillsammans med Asha till öarna Iles des Saintes som ligger söder om Guadeloupe, och hör dit. Återigen en skön segling i halvvind. När vi kommer in i bukten vid Terre-de-Haut finns det inga lediga bojar och ankring får bara ske längre ut. Men där blir det skumpigt så vi går till en lugnare vik runt hörnet. Dagen efter går vi tillbaka och hittar en ledig boj precis utanför den fina byn.

Här är det gott om turister. Turbåtar går till Guadeloupe härifrån, så det är många som kommer med dem. Vi besöker fortet från början av 1800-talet som också visar sig vara ett museum, och vi gör kortare vandringar till de andra vikarna runt ön varvat med beachbesök. Självklart blir det restaurangbesök också, och på kvällarna kommer kortleken fram och vi spelar plump.

Ja det blev riktigt trivsamma dagar på den lilla ön.

 

Iles des Saintes

 

Bad bland fiskebåtar. Moana är på boj därute.

Guadeloupe

Men nu närmar vi oss sluthamnen för Benke och Carin så den 17/2 hissar vi segel för åter en halvvindssegling till huvudstaden Pointe-a-Pitre på Guadeloupe. Söderlundarna har verkligen haft rätta vindarna med sig. Inte en enda stönig bidevindsbog. Första kvällen lägger vi ankar på västra sidan av kanalen för att dagen efter gå in till marinan Basse-du-Fort. 

På kvällen ordnar vi tillsammans med Asha ett välkomsparty för Ladybird, Berit och Anders, ombord på Moana.

Marinan är bra, 25 € per dygn, men stadens byggnader ser slitna ut. Vi besöker ett jättefint slavmuseum. Och efter två dagar i staden tar Carin och Benke flyget till Svedala. Tack för riktigt trivsam och rolig samvaro med er. 

Själva går vi ut för ankar för att vänta in nästa besök, vännerna Wallhem som kommer den 26/2.

Tillsammans med Ladybird och Asha hyr vi en bil och åker till västra sidan för att vandra i bergen. Väl uppe i bergen är det riktigt regnigt, blåsigt och kallt (ja faktiskt😊) så vi hoppar över vandringen. Åker till ett Zoo som ligger fint inbäddad i den naturliga djungeln. Häftigt ställe med en mängd olika kattdjur, apor, ormar och fåglar. Och hängbroar högt upp i regnskogsträden.

Dagen efter seglar Asha och Ladybird norrut efter västra sidan. Åt det hållet blir det också för oss när Wallhemmarna mönstrat på, och vidare mot Antigua.

 

Tobbe och Benke på seglingen till Guadeloupe

 

En butik med färgsprakande traditionella kläder i Point-a-Pitre.

 

Slavmuseet i Point-a-Pitre är en otroligt stor och påkostad byggnad som känns lite malplacerad i den annars rätt slitna stan. Men utställningen var väldigt intressant, handlade inte bara om slavhandel utan Karibiens historia. Och dessutom fick vi engelsk guidning i hörlurar. Det var ett plus, i detta annars väldigt franska land.

 

Det var ett par väldigt vackra och nyfikna tukaner på zoo. (Och fascinerade åskådare 😊)

 

I skrivande stund den 6 april är vi på Bonaire 🇧🇶👍😎

Skrivet av: moanaforgus36 | mars 26, 2019

25/3 Saint Martin – Bonaire

25/3 kl 20.20 angör vi norra udden. sista 10 timmarn ökade vinden till 7_9 m/s. snitt 6,2. Hittade 1 boj i mörkret. lugn segling med stabil O vind, lite svag. Men oj vad lite djurliv. ost o kex innan kojen.

Skrivet av: moanaforgus36 | mars 25, 2019

25/3 St Martin – Bonaire

kl 10 62 distans kvar, snittfart senaste dygnet 5,9 kt. vind OSO 7_9 m/s. genua o 2 rev i fortsätning: storen. t_shirt o kortbyxor även på natten. månsken o sol. få djur, några flygfisk o fåglar.

Skrivet av: moanaforgus36 | mars 25, 2019

24/3 St Martin – Bonaire

2019.03.24 kl 09 N 14.55.852 W 66.03.708. Nagra regnskurar, stabil Ovind 10/14 knop. Inget napp an. Allt ok.

Skrivet av: moanaforgus36 | mars 25, 2019

23/3 St Martin – Bonaire

2019.03.23 Dag2 kl 09 N 16.29.480 W 64.37.390. Allt ok. KL 10 seglat 133 distans, 327 kvar. månsken o soligt. under natten 8_13 kts vind. ostlig. Det gar inte sa fort men vi har fin segling. Allt ok.

Skrivet av: moanaforgus36 | mars 25, 2019

22/3 St Martin – Bonaire

KL 21 2019.03.22 N 17.18.870 W 63.51.580. Allt ok
Skrivet av: moanaforgus36 | januari 29, 2019

Grenadinerna-Saint Vincent-Saint Lucia-Martinique

4 december 2018 CarriacouSandy Island

Innan vi lämnade Tyrrel Bay på Carriacou, som tillhör Grenada, behövde vi klarera ut eftersom vi skulle fortsätta norrut till öar som hör till ett nytt land, Saint Vincent.

Efter nio dagar på mysiga och rofyllda Carriacou rullade vi ut focken för att gå den korta biten till Sandy Island, tre distans. Sandy Island är en långsmal liten sandö med några palmer och i vattnet koraller som bjuder på hyfsad snorkling. Ön är bara 350 m lång och 10 m bred. Tillsammans med sex andra båten gjorde vi fast i moorings och låg en natt. Carriacou ger sjölä.

I frisk vind hissade vi storen med två rev och rullade ut focken och gick på nordlig kurs i den NO vinden. Målet var Petit Saint Vincent. Efter fem distans slog vi, och fick en lätt bidevindsegling till Petit Saint Vincent. På ön finns några sobra resorter och på östra sidan omgärdas ön av korallrev. Vi ankrade en natt i det turkosblåa vattnet.

Union Island

Den 6 december seglade vi rakt norrut till Clifton, storstan på Union Island. 

Förtöjde i en mooring bakom revet som gav bra sjölä. 

Här klarerade vi in i det nya landet Saint Vincent och blev kvar två nätter. Vi träffade båten Asha med det holländska paret John och Asha som vi inte sett sen La Palma november 2017.

När vi handlade märkte vi att det är lite dyrare här jämfört med Grenada.

Nästa hamn blev Chatham Bay på västra sidan av Union Island. När vi kom in i bukten ankrade vi bredvid franska catamaranen Iroise med Marc och Sylvi som vi träffade första gången i Brasilien. Det är roligt att mötas igen. 

Holländska båten Asha kom också hit. På den långa stranden var det några restauranger och på norra sidan koraller där Tobbe snorklade. För första gången såg jag en vattenorm som var brun/beige och 2 m lång. Eva fick titta på sköldpaddor och fiskar från båten eftersom det tyvärr var baduppehåll på grund av infekterade sår på benet. Men de läkte på ett par veckor. 

En dag gjorde vi en långvandring runt ön. Träffade en rolig localo, Alex, som hade full koll på både Dolph Lundgren och Eurovision Song Contest 😄Uppe på ett högt berg fick vi en fin vy mot Tobago Cays.

På vår sista kväll kom Allegro 33 Trud med Hans o Pia. De låg bara en natt. Så dagen därpå seglade vi båda vidare till Mayreau.

En man i Chatham Bay fiskade med bara rev och krok från strandkanten.

 

På Union Island var de otäcka Machinee-träden varningsmärkta.

 

Mayreau

Vi ankrade i Saline Bay några dagar. Ön är inte stor men mysig, det lilla samhället klättrar uppför berget. En liten affär finns, men det var sparsamt med varor. Turistbåtar och kryssningsfartyg kommer hit på kortare stopp och då blir det en del folk på stranden. Vi lämnade ön en dag före Trud eftersom vi ville besöka det stora hästskoformade revet Tobago Cays. 

Pia och Hasse i Trud bjöd på fika och saffransbullar på Lucia.

 

Man träffar ju så mycket olika folk! På Mayreau hamnade vi i långt samtal med John som är Ombudsman på ön. Han var historielärare och kunde otroligt mycket om Europas historia.

 

Från utkiksplatsen vid kyrkan på Mayreau ser man öarna och reven vid Tobago Cays.

 

Rastabar med känsla för detaljer på Mayreau.

 

 

Tobago Cays

Vi ankrade en natt i det turkosblå vattnet mellan öarna Petit Rameau och Petit Bateau i sjölä av revet. Genast tog vi jollen till revet för snorkling. För jollen fanns det bojar eftersom ankring är förbjuden vid revet. Vi såg många fiskar och ett par stora rockor.

På kvällen blev det lobstermiddag i strandrestaurangen som har pressenningar som skydd för regnet.

 

Tobago Cays. Jollen gjorde vi fast i bojar vid revet. Sen var det bara att hoppa i och snorkla.

Mustique

Vi seglade norrut till Mustique och till vår glädje var vinden ostlig och inte så stark. Trud hade kastat loss från Mayrou och där kom de och forsade om oss.

På Mustique betalar man dyrt för en dag på boj och får 2 dagar gratis, som de själva uttrycker det. På ön får vi bara röra oss nära stranden, ”restricted area” runt jul och nyår. Vi får en karta som visar var vi får röra oss, och vänliga vakter har koll om vi rör oss i utkanten av det området. Mick Jagger och alla andra kändisar som har hus på ön ska ha lugn och ro. Självklart besökte vi berömda Basils Bar och tillsammans med Hasse och Pia hade vi en trevlig kväll med dans till skönt band.

Vi var på anrika Basils Bar som låg ett vågskvalp från båten. Här är det levande musik och dans varje onsdag, och gästas av locals, turister och kändisar.

 

Bequia under jul och nyår

Till Bequia, som är nästa hamn, är det bara några timmars segling i skön medvind. Här firar vi jul o nyår tillsammans med många andra svenska seglare. Det fylliga svensk/karibiska julbordet serveras på restaurang Papas som drivs av en svensk. 

Vi träffar också några jänkare o engelsmän som vi vandrar med.

 

Bequia var pyntat inför jul och nyår.

 

Nyår firade vi på lokal med Bella Luna och Asha

 

Ibland regnar det massor och här har de fixat smart vatteninsamling.

3 januari 2019 Saint Vincent

Så bär det av norrut och tanken var att segla förbi själva huvudön Saint Vincent eftersom den har dåligt rykte. Och vi hade ju egentligen klarerat ut för att göra det, men Rolle o Vicky på Bella Luna lockar oss till en väldigt fin vik på västra delen av ön, Cumberland. Vi ankrar ett par nätter där på 12 meters djup och de vänliga locals tar en akterlina in till land för 20 ec. På strandkanten är det bara några få hus och ett par restauranger. Vänliga locals kommer i båt och säljer frukt och grönt. 

Här träffar vi också Stellan på Wasa 420 Marina igen, och vi är ett 20-tal båtar i viken. Vi får hjälp av restaurangägaren att fixa en taxiguide och vi åker på snirkliga vägar norrut till ett vattenfall.

Saint Lucia

Nästa land och ö blir Saint Lucia. I frisk bidevindssegling får vi också känna på Atlantvågorna som smiter in mellan öarna. Vi besöker 4 hamnar, först Soufrie för inklareringens skull (det blev inga problem trots att det var några dagar sen vi klarerat ut från Saint Vincent) 

Finaste ankringen fick vi vid Petit Piton på södra änden av ön mellan de höga bergen, Pitongerna. Området finns på UNESCOs världsarvslista. Fin snorkling nära ankringen och det blev också vandring till ett vattenfall med varma bassänger. Vattnet värms upp av vulkanen intill.

I Anse la Ray blev det en natts ankring, stan där kändes inte så kul. Men i nästa vik, Marigot Bay som är ett huricanehole ligger vi tre nätter. Gör bland annat en vandring till romdestilleriet Bounty med kanadensarna från båtarna Haven och Harmonium.

I nästa vik, Rodney Bay, blir vi kvar tre nätter. Här är det långt att åka med dingen från ankringen och in till stan. Vi gör en bilfärd runt ön tillsammans med Bella Luna och besöker vulkanen. 

 

Ankring vid Pitonerna och kort jolletur till snorklingen.

 

Fiffigt dolt elskåp. Och det roliga är att de tagit en bild just från elskåpets plats och satt upp på det.

 

Marigot Bay, ett hurricane hole omgärdat av mangrove.

 

Vulkanbesök med Bella Luna. Leran kokade och det luktade ganska illa.

 

Snyggaste frukt- och grönsaksbåten hittills hittade vi i Rodney Bay.

Martinique

Lämnar Rodney Bay, Saint Lucia, den 15 januari och får en smörsegling i 7-8 m/sek de 23 M till Sainte Anne på den franska ön Martinique. Atlantvågorna är riktigt mjuka. Här ankrar vi bland kanadensare o jenkare som vi lärt känna sen Bequia.

Nu ser vi fram mot den franska goda maten och här blir vi kvar till ca 4 februari.

Vännerna Benke och Carin ska mönstra på den 2 februari.

 

Martinique i sikte. Mycket sargassotång i havet.

 

Vandring med kanadensare och jänkare, får symbolisera det sociala livet här med många nya och gamla vänner.

 

Ett kantrat skepp på stranden verkade ha legat där ett tag

Finns ganska mycket kritiska röster om östra Karibien. Men vi tycker det är riktigt trivsamt. Vacker natur, skönt klimat och vattnet inbjuder till bad och snorkling. Visst är det ibland mycket båtar, men det gör ju bara att vi träffar fler trevliga vänner. Och det finns många vikar där du kan ligga själv om du så önskar. Vänliga ”locals” kommer ibland till båten och vill sälja grönsaker och fisk. För 30 år sen var de mer aggressiva, nu tror jag de har gått på ”charmkurs”.

Skrivet av: moanaforgus36 | december 3, 2018

Grenada och Carriacou

Carriacou 2 december 2018

Ligger nu för ankar i Tyrrel Bay på Carriacou strax norr om Grenada. 🌴🌦En rofylld o vacker ö med gröna kullar. Vattnet är turkosblått, vinden är frisk men varm. Ibland kommer en sköldpadda simmande, och pelikaner flyger över viken. 

Trud, en Allegro 33 från Göteborg ligger intill. Marina, en Wasa 420 från Sollentuna gick till Sandy Island igår. Här ligger också våra franska vänner med sin catamaran Iroise. Vi träffade dem i Brasilien första gången.

Ibland kommer en “local” roende på besök och vill sälja något. Vi köpte en stor lobster som kokades i havsvattnet. Här på Carriacou kan du också ta upp båten och lämna den en längre tid.

På väg tillbaka från Sverige till Grenada turistade vi några dagar i New York o Washington. 🇺🇸Städer som bjuder på olika upplevelser. New York, ett myller av höga byggnader som står tätt och staden ger skön puls. Där blev det långa vandringar på Manhattan och Broadway-besök, Phantom of the Opera.

Washington, är en stad med mer luft, låga utspridda byggnader med inblandning av grönt. Här såg vi vår första NHL-match, Washington ”CAPS” mot Dallas. Bäckis dominerade.

Vi kom till Grenada 🇬🇩 den 5 november där Moana låg på land på Spice Island Marina. Det Visade sig att Moana klarat fukten o värmen bra. Bra doft i båten, lite fläckar som vitt damm som var lätt att torka bort. Tack till Christer som fyllt på saltbägarna under sommaren.

Vid sjösättningen kom det in vatten vid loggivaren. Så vi gick upp på land igen. Plastmuttern på insidan som drar fast loggivaren var spräckt så vi satte dit atrappen. Nu ser vi bara farten på navigatorn.

Väl i sjön gjorde vi Moana sjöklar blandat med som vanligt turistande o umgänge med övriga seglare. Det ligger många vänner här som vi träffat efter vägen.

Gummijollen, en billig men ganska ny Aqua Smart lämnade vi uppblåst på däck skyddad i en press. Men värmen har förstört den, den behöll ingen luft och beslagen hade lossnat. Stellan på Marina hade 2 jollar så vi fick låna jolle av honom tills vi hittade en ny. Köpte en Highfield 240 HYP med vitmålad aluminiumbotten på Island Water World i S:T George. Ja den var dyr! Men en bra jolle är ju nödvändig. Blir inga julklappar.

I Prickly Bay ligger också Trud med Hans o Pia. Hans är fena på bland annat elektronik. När han hör att fjärrkontrollen till ankarspelet krånglar, så kollar han på det. Så efter mätning o lödning så spinner spelet som en katt, härligt.

Varje lördag kör de en Hash på Grenada, det är en bergsvandring med efterföljande käk. Eftersom det var debut för oss blir vi utsatta för en överraskning, alla vi ”virgins” blev fullkomligt nerduschade av öl till allas förtjusning.

Efter 2 veckor i Prickly kastar vi loss kl 7 o seglar de 40 M till Carriacou.⛵️😎

I Karibien fläktar hela tiden den friska NO till O vinden ca 8-13 m/s, så vi har inte satt upp genuan. Tror det räcker med focken 27 kvadrat som vi också har på rulle. 

Vi seglar bidevind nära Grenadas kust med 2 rev i storen och även focken lite inrullad. Går riktigt bra, tror vi har lite medström. När vi kommer till norra Grenada girar vi mer styrbord och håller kurs på Ronde Island. Vill inte segla över en levande vulkan, Kick ’Em Jenny, som är markerad med en cirkel på sjökortet. Vi får motvind, rullar in focken och går för motor med stöttande stor i 9 M. Inget sjölä från Grenada och sjön sköljer över båten. Väl framme vid Ronde Island blir kursen mer nordlig och vi sätter focken och kan segla ända fram till Tyrrel Bay på Carriacou. Första seglingen går bra och snabbt, 7 timmar. Och i kölsvinet är det dammtorrt, härligt!

Ligger kvar en vecka på Carriacou, sen betar vi av öarna norrut i Grenadinerna och firar jul på Bequia.🎅🏻

 

Manhattan skyline från Liberty Island.

 

One World Trade Center

 

På Manhattans västra sida finns hamnar och idrottsanläggningar.

 

Central Park i höstfärger. Vi hyrde cyklar och cyklade runt hela parken, och besökte John Lennons minnesplats.

 

Capitolium, Washington. Här sitter kongressen. Vi fick en guidad vandring i byggnaden.

 

Vår första NHL-match: Washington Capitals (med tre svenska spelare) mot Dallas Stars. Det var 18000 på läktaren och hög stämning!

 

Moana på svaj i Prickly Bay, Grenada.

 

Från fortet i Saint Georges, Grenada, är det fin utsikt över stan.

 

Hashvandring med Micke och Lotta från Svea och vännen Hanna.

 

Beachparty i Prickly Bay med seglarvänner.

 

Så blev det en ny dinge och en ny badstege på Grenada.

 

Frisk bidevindssegling till Carriacou.

 

Utsikt över Tyrrel Bay, Carriacou, efter en hård toppbestigning. Union Island syns i bakgrunden. Moana ligger för ankare nere till höger i bilden.

 

Paradise Beach med utsikt över Sandy Island till höger.

 

Vi gick på stranden och Tobbe hittade en liten frukt som doftade gott och som smakade gott. Tack och lov tog han bara ett par små tuggor och tog med frukten till baren vid marinan. Där blev de förskräckta. Det var en Manchineel – en frukt från ett av världens giftigaste träd!
Barkillen rådde honom att dricka mjölk och tvätta händerna noggrant. Tobbe fick en brännande känsla i munnen, men inga andra symtom utom kraftig diarré på natten.
Bragdeglufs…..

Skrivet av: moanaforgus36 | juli 7, 2018

Grenada maj 2018

Ingarö 6 juli

Har inte skrivit sen vi lämnade Tobago 19 maj då vi seglade till Grenada.

18 maj
När vi seglade från den trivsamma byn Charlotteville på Tobago var avsikten att gå till Englishman’s Bay. Men lokalbefolkningen avrådde oss från att gå dit, för de menade att knarksmugglare höll till där.
Vi fick en skön segling tillsammans med holländarna efter Tobagos lummiga kust ner till Castara Bay, där vi ankrade utanför en liten by. Tog jollen till stranden och strövade runt i byn och möte trevligt folk.

19 maj
Startar klockan sex för segling de 90 M till Prickly Bay på södra Grenada. Vi får en skön segling i frisk NO vind. För fock och 2 rev i storen forsar Moana på bra i halvvinden. Men djurlivet är dåligt, endast några fåglar.
Några timmar innan Grenada kommer 45 fotaren med holländarna ikapp oss. De startade 2 timmar efter oss.

I Pricklay Bay på Grenada ligger båtarna tätt. Halvvägs in i viken på östra sidan finns en jollebrygga, inklareringskontor, restaurang och lite småbutiker. Längst in i viken ligger Spice Island Marina där vi ska lämna båten under sommaren.
Vi träffar 10 svenska båtar här och några holländare som vi också träffade i Surinam.

Grenada är en vacker ö med härlig grönska, också mysiga människor. Tillsammans med Peter o Jackline (Arcona 430 Ellen) gör vi en guidad rundresa och besöker kakao- o nutmegfabrik, romdestilleri och vattenfall. Vid marinan går busstaxi som kostar 5 EC dollar till huvudstaden S:t George. S:t George är en trevlig gammal stad med en välskyddad hamn.
Grenada tillhörde Storbritanien till början av -60 talet. Mauritz Bishop tog över ledningen av landet 1979 och drev kommunistiskt styre med stöd av Cubas Castro och Ryssland fram till 1983 då han blev mördad i inbördeskriget.

Fram till vi ska dra upp båten den 15 maj blir det båtunderhåll och städning varvat med utflykter och samvaro med övriga seglare.

Vi får ett bra intryck av marinan och intill ligger båtbutik med bra utbud. Men båttillbehören är dyrare än i Sverige. För uppläggningen betalar vi ca 5000 kr per månad. När vi lämnar båten placerar vi ut saltbägare som ska ta hand om fukten. En svensk som ligger med båten här ska kolla båten och fylla på salt.

Åker tillbaka till Moana i början av november och fram till dess bor vi i Mörtviken på Ingarö. Kommande vinter blir det segling norrut mellan öarna i östra Karibien.

 

45 fotaren Zeezout lämnade Tobago 2 timmar efter oss men kom i kapp oss på kvällen när vi såg Grenada.

 

 

 

Åkte på en guidad rundtur och besökte bland annat en kakaofabrik. De vita kärnorna blir sedan choklad. Grenada kallas också kryddön.

 

Väl skyddad marina i S:t George, Grenadas huvudstad.

 

Beachparty med grillning i Prickly Bay.

 

Masten förgylls av souvenirer från de olika platserna.

 

Vi lämnade Moana (med gröna täckningen) på södra Grenada, Spice Islands Marina vid Prickly Bay. Kostnaden är ca 5000 SEK per månad. Under sommaren är vi på Ingarö och åker tillbaka i början av november.

Skrivet av: moanaforgus36 | april 17, 2018

Tobago, härligt med Karibien👍🇹🇹

Vi kom till Tobago den 12/4 och planerar att segla till Grenada den 19/4. Det är verkligen en härlig ö med vänliga och coola människor. Som mest var det 5 båtar i bukten som var från Danmark, Holland, Frankrike, USA (med Terry o Amy) och Moana. Ön är verkligen grön. På västra sidan finns många fina vikar som bjuder på trygg ankring.

Trinidad/Tobago har tillhört United Kingdom, men blev självständigt 1962. På Tobago är befolkningen mest svarta men på Trinidad är det också folk med indiskt och kinesiskt ursprung.

I morgon onsdag den 18/4 seglar vi 8 sjömil till Englishman’s Bay tillsammans med Zeezout (holländarna). Och på torsdag de 80 sjömilen till Prickly Bay på Södra Grenada.

 

Halvvägs till Tobago märkte vi att översta beslaget som håller vindrodret rörde på sig. Men det var bara en klämkoppling som behövde skruvas åt. Samtidigt drog vi samtliga övriga bultar.

 

Efter 450 sjömil och nästan 2,5 dygn angjorde vi ett morgonmurrigt Tobago. En snabb segling tack vare den fina medströmmen, 8 kt i snitt.

 

Men väl inne i Charlotteville kom solen och där låg våra holländska vänner Anne-Marie och Rob som vi träffade i Surinam.

 

SY Moana för ankar i Charlotteville🇹🇹.

 

Där borta i NW ligger resten av de Karibiska öarna som vi förmodligen besöker kommande vinter.

 

Middag med Rob och Anne-Marie på lunchrestaurangen Suckhole. Det var så mycket mat så det räckte med att dela en portion på två👍. Kocken Steve var glad och pratsam. Han planerar ett besök i Sverige.

 

Vi åkte buss/taxi till huvudstaden Scarborough för 30 TT dollar tur o retur, 1 TT dollar är ca 1,30 kr. Bakom den långa piren (som inte fanns då) låg vi med Vahine 1984. Det gick inte att komma ut på den kajen nu. Området är avspärrat och bara öppet för yrkestrafik. Beachen där jag klättrade upp och tog min första cocosnöt var också borta.

 

Eva gör sin första snorkling vid ett korallrev bland färgglada fiskar.

 

Väl i jollen, glad och nöjd. Allt gick toppen👍

Older Posts »

Kategorier