Tazacorte, La Palma 23 maj 2017

Vi låg 3 dagar i La Restinga på Hierro. Hamnen och staden käns lite primitivare jämfört med övriga öar. Finns inga duschar i hamnen. Vid sydliga vindar som det varit nu blir det svajigt. Det råder en lugn och vänlig atmosfär i byn.
Nära vattnet efter kusten är landskapet bergigt och vulkaniskt. När vi åker buss till huvudstaden Val Verde och kommer lite högre upp blir det grönare och även skog.

Den sydvästliga till västliga vinden håller i sig, så på morgonen den 27/4 i mörkret kastar vi loss för att segla de 62 distansminuterna till Tazacorte på La Palma. Seglar i sjölä efter Hierros östra kust. Vinden är byig och några regnskurar faller. Så får vi besök av ca 20 delfiner, små och stora, som leker runt båten. Första gången för Kalle och han är flitig med kameran.
När vi passerar norra udden blir vinden stabilare, ca 10 m/sek och vi får känna på Atlantens vågor, som nu växer.
Med 2 rev i storen och focken skenar vi på bra för halvvind till slör. Molnen har försvunnit och solen värmer härligt.
På slutet av dagen seglar vi efter La Palmas gröna vackra kust och här känner vi av den sydgående havsströmmen. Innan mörkret lägger vi till i Tazacorte. Härligt och komma till vår favorithamn👍.
Kul o träffa Miriam och Tore igen, som seglar Norlin 37-an Signe. Bredvid oss ligger ett piggt 80-årigt par från Uruguay! Han seglar ensammen och hon flyger mellan platserna. Nästa planerade mål för dem är Azorerna.

Fram till vi flyger hem den 23/5 vandrar vi i bergen, åker runt ön, men framförallt blir det underhåll och städning av båten. Varvet som drar upp båten håller med jättebra service och de är roliga att samarbeta med. De byter de främre motorkuddsarna.
På den ena kudsen var gummit helt av. Vi har haft ett metallskramlande missljud senaste tiden, härligt att höra att det är borta nu!

Ytterligare svenska båtar i hamnen är Micke och Lotta med Oversea 35 an Svea, Light of Dawn som är en Oversea 40 och en Oyster vars besättning inte är i båten.

Nu efter ett års segling sitter vi på La Palmas flygplats och är på väg hem och Moana ligger på land i Tazacorte. Det har varit ett år med många nya platser och roliga upplevelser. Skönt också att vi inte har råkat ut för några större problem.
Det ska bli skönt med sommarlov, kul och träffa nära o kära och få njuta av Mörtviken på Ingarö och den svenska skärgården👍☀️.

Segling norrut längs Hierros ostkust.

 

Oj vad kul med delfinbesök!

 

En flock med både stora och små delfiner lekte runt stäven.

 

Vi demonstrerade plottern för gastarna. Vi har delad skärm, med översiktssjökort på den ena (vänster på bilden) sidan, och radarbild på den andra. Ett regnväder syns på radarn ungefär en distans bort framför oss till höger om båten (mitten på skärmen)

 

Moana tillbaka på La Palma i Tazacortes hamn.

 

Vi knallade upp för ”väggen” till miradoren med fina utsikten över Tazacorte.

 

Bananblomman har lockar på bladen. Benke pausar i skuggan.

 

Seglen tvättas innan de tas ner och viks ihop inför uppdragningen.

 

Mekanikern byter ut de främre motorkuddarna till de nya som Benke hade med sig från Sverige.

 

Det var kul att återse Miriam och Tore (Norlin37-an Signe) i Tazacorte. Vi fick en trevlig kväll innan de flög hem till Sverige.

 

Nere i Tazacorte var det sol på morgonen, men ett regnväder hade dragit förbi under natten. Vi tog som planerat en taxi upp till El Pinar för en vandring söderut uppe på vulkantopparna. Där hade molnen samlats. Sikten var måttlig.

 

Längs vulkansidorna växer tallskogen glest. Det brinner i skogen ibland, men i och med att träden står så glest får elden inget riktigt fäste, så det är bara barren som brinner upp och barken som skadas. Sen skjuter tallarna nya gröna skott!

 

Kaktusblommor

 

Det årliga loppet Transvulcania, ett ultramaraton, gick förbi Tazacorte. Löparna springer från södra La Palma, upp och ner längs vandringsleder mot norra delen av ön till högsta toppen, los Muchachos, 2400 m. Vidare längs vandringslederna västerut till kusten, via Tazacorte mot målet i Los Llanos. En nätt sträcka på 7,4 mil!! Bästa tjej, som vunnit de två senaste loppen är svenska och heter Ida Nilsson. Hon sprang i år på lite drygt 8 timmar. Imponerande!

 

Moana på väg upp ur vattnet.

 

Här bodde vi sista veckan när båten låg på land. Granne med bananodlingar 😊och nära hamnen.

 

Bonus var att vi fick fri tillgång till tvättmaskin vid lägenheten. Den användes många gånger och en terass där allt torkade på nolltid i solen. ☀️☀️☀️

 

Besök på Aldea romfabrik. Ett litet ställe som bara säljer lokalt, ingen export. De odlar sockerrör och mal dem i en kvarn. Tobbe provsmakar. Smakade som 1984 sa han..

 

Inne i destilleriet eldar de sockerrörsjuicen och utvinner rom. Provsmakning även här 😬Sen lagras den i tunnor i olika antal år.

 

Sista morgonturen uppför ”väggen” innan hemresa.

 

Moana klar för sommarvila. Inpackad i ett slags fibernät som de använder till bananplantagen, som skydd för solen. Rengjord inuti och torkat med vinäger mot eventuell fukt. Men det kommer nog snarare vara torrt och varmt. Signe står strax bakom.

Annonser

El Hierro 2017-04-26

9/4 kastar vi loss från San Miguel på Teneriffa för segling de 28 distansen till San Sebastian på La Gomera. Nu med ny besättning Daniel, Annie, stor-Daniel och lilla Eije (6 månader)
Efter att varit hemma och tagit farväl av gamla moder är det härligt att ha barn o barnbarn ombord. Se nya pigga och nyfikna ögon, blodet flödar vidare.
Färden till La Gomera sker i svag vind och både för motor o segel. Ser några delfiner men inga pilotvalar.
I San Sebastian är stor-Daniels mamma, Maggan med oss. Hon bor på hotell.
Hennes pappa är född på La Gomera men lämnade ön när han var ca 20 år. Han kom så småningom till Sverige. En dag åkte vi till byn Vallehermoso tillsammans för att leta efter Maggans rötter. På torget träffade vi en 80-årig farbror som kände en dam som måste vara Maggans kusin. Mycket riktigt, när vi hittade det fina huset i bergen visade det sig att det var Maggans kusin. De visste inte om varandra. Spännande och höra henne berätta om Maggans och stor-Daniels rötter. Annies flytande spanska gjorde susen!
Vi gjorde också en badutflykt med Moana till en ankringsvik söder om San Sebastian. Badkruka Tobbe tog sats och dök ner och kollade propellern som såg bra ut.

I hamnen låg vi fyra svenska båtar på rad. L-31 Malesha med 80-åriga Rickard som legat på Gomera i tolv år. Göran i sin Nicholsson 43 Hunza, som varit i Brasilien och franska Guiana, ger många bra tips om de områdena. Isis, en stålbåt som seglas av Per Simonsson, men han är hemma nu. Även svenska Seniora Rigida med vandrarvännerna Lena och Uno från Las Palmas kommer till hamnen ett par dagar.
La Gomera är en härlig ö👍. Bjuder på fin natur med sköna vandringar i bergen.
Hamnen är fin med trevlig service och bra duschar. Den lilla staden ligger precis intill hamnen. Vi betalade 16 €/dygn.
Juniorerna var med en vecka.
Den 22/4 kom Benke och sonen Kalle som ska vara med oss i två veckor.
Två dagar senare, 24/4, kastade vi loss i svag vind för segling mot södra El Hierro, 55 distansminuter.
Vädret var molnigt men varmt, men solen bröt igenom, och vinden vred till vår fördel, till sydligt, så vi kunde njuta av en skön segling.
Vindarna är ju oftast nordliga i någon form här på Kanarieöarna. Hierro var den sista kanarieön vi hade kvar att besöka, och den ligger längst sydväst i ögruppen, sydväst om La Gomera och söder om La Palma. Så vi passade på nu när det under några dagar istället för nordligt utlovades sydliga och sydvästliga vindar.
I morgon bitti seglar vi vidare norrut 62 distansminuter till Tazacorte på La Palmas västra sida. Där ska vi börja förbereda för att dra upp båten.

Tillbaka efter stockholmsveckan och besättningen har installerat sig.

Lille Eije, drygt 6 månader, styr Moana mellan Teneriffa och La Gomera 😎Premiärseglingen gick utmärkt ⛵️

Vi fick delfinbesök några gånger, alltid lika kul!

San Sebastian på La Gomera – när Columbus kom.

…och i nutid.

Vandring med Daniel och Annie.

Blommor i lavastenen

San Sebastian med Teide på Teneriffa i bakgrunden.

En glad liten pys som gillar att hoppa i knät 😍

Promenad i stan.

Annie översätter ett papper om släkten för Maggans nyfunna kusin.

Vi bjöds på fika och massor av släkthistorier på spanska.

I hamnen i San Sebastian låg den här, en väldigt liten enmans-segelbåt. Den är 1,06 meter lång, och skepparen tänker segla den över Atlanten. Det står om den på pakryss.se (sök på Atlanten) Han seglade iväg när vi var där, men fick bryta och kom tillbaka. Han sa att styrningen inte var ok.

Badtur utanför Gomeras kust. Eva testar cyklop och snorkel.

En rolig vecka avslutades med besök på restaurang.

Vi tog buss till den lilla byn Agulo, och tog en vandringsled som snirklade sig upp längs den nästan lodräta klippan upp till Mirador de Abrantes. Tobbe sa att det var glasgolv……😬

Naturen var speciell…

…både karg och frodig.

Kalle, Benke och Tobbe på torget i San Sebastian.

Vi hittade ännu en superskön vandringsled och fick vacker utsikt under lunchpausen.

Segling mot El Hierro.

El Hierro i sikte från en skön viloplats 😊 Man har det ganska bra…

Hrrm, Benkes läsning..

Den lilla hamnen i La Restinga på Hierros södra udde. Piren är stabil och påkostat smyckad, men de glömde göra duschar och schyssta toaletter.

Utanför Hierros södra kust bubblar det i vattnet längs ett stråk, och en boj markerar ”vulcano”. Det senaste vulkanutbrottet var några kilometer ut i vattnet söder om La Restinga år 2011.

Maffiga lavaformationer på Hierro.

Kattkonst i Valverde på norra Hierro.

2017-04-08 San Miguel, Teneriffa
Skönt att vara ”hemma” igen, alltså tillbaka till Moana i marina San Miguel på södra Teneriffa, efter en vecka i Stockholm.

Under mellanlandningen i London möttes vi av den omskakande nyheten om attentatet i Stockholm.
Skälet till att vi åkte hem var att min (Tobbes) moder, 88,5 år, har gått bort, efter att hennes hälsa har blivit sämre det senaste halvåret. Men hon har hela tiden varit klar i tanken och vi har pratat med varandra på telefonen. Träffades också i vintras.
Men visst är det kul att också komma hem och träffa nära o kära och se vackra Ingarö, Mörtviken våras.

2017-03-20 Santa Cruz, Teneriffa
När vi kommer in i hamnen efter en dygns skön segling från Isla Graciosa finns det gott om platser. Visar sig vara en lugn och fridfull hamn, fina o varma duschar. Vi får betala 16 € per dygn.
Vistelsen här blandas med båtunderhåll och turistande. Vi hyr bil en dag och åker runt ön. Besöker Teide som är 3700 m högt. Vi åker med bilen dit kabinbanan startar för att ta folk upp till toppen. Vi nöjer oss med att traska runt i månlandskapet i närheten av kabinbanan.
På sydvästra sidan kommer vi till den mysiga byn Masca. Pittoreska hus o restauranger ligger i den grönskande dalen med utsikt mot havet mellan de toppiga bergstopparna.
Santa Cruz, som är huvudstaden är trivsam med gammal bebyggelse. Det finns också några båtbutiker här.

Den 29/3 seglar vi i frisk slör söderut till Marina San Miguel på SV Teneriffa. Det är också en stor och trygg hamn men omges bara av golfbana och hotell. Det finns ingen vanlig stad. Dyr hamnavgift är det, 22 €/dygn.
Här lämnar vi båten när vi flyger till Stockholm för en vecka.

 

Hamnen i Santa Cruz är nyrenoverad, och duscharna är väldigt fräscha. Mellan hamnen och stan går motorvägen numera i en tunnel, och via en gångbro med konstgräs (!?!) som prydnad kommer man direkt upp på stan.

 

Konserthuset ligger pampigt vid hamninloppet.

Annorlunda blommor.

 

Fantastisk park i Santa Cruz. Drakblodsträdens stammar är som konstverk.

 

Vår favorithyrbilsfirma på Kanarieöarna. Och Lanzarotes Manrique har gjort deras logga.

 

På väg mot Teide. Snacka om tur med vädret 😀Inte ett moln!

 

Varning-för-snö-skyltar var det lite här och där, men vi slapp snön.

 

I mitten av bilden är linbanestationen som går mot Teides topp. Zooma in så ser ni en del av alla bilar som var parkerade.

 

Vi spanar mot nästa seglingsmål, La Gomera.

 

En hisnande serpentinväg ner mot den söta lilla byn Masca.

 

Storsegel med tre rev och stormfock – segelsättning för hård vind.
Oftast seglar vi med två rev i storen eftersom vi har en stor genua (52 kvm) på främre rullen. Normal genua är 46 kvm. På inre rullen har vi en fock (29 kvm) i kraftig duk.
Med de seglen kan vi reglera segelytan i vindstyrkor upp till 15 – 18 m/ sek.
Den optimala segesättningen vid hård vind är stormfock och trysail. Trysail är ett separat hårdvindsegel som används i stället för storsegel.
Vi har två hårdvindsfockar i olika storlekar med hakar, men inget trysail. Innan vi seglade hemifrån lät vi North Sails sy i ett tredje rev i storseglet. Det går inte att lägga revet för högt upp för då blir det fel belastning på masten.
För att kunna använda stormfockarna har vi monterat ett tredje inre förstag, som vi lätt kan haka loss från däck och placera efter masten när det inte används. I ankarboxens bakkant mot skottet monterade vi ett nytt röstjärn som förstaget hakas i. Som mothåll till förstaget monterade vi två backstag i dynema med talja. När backstagen används, hakas de i öglebeslag som har monterats längst akterut i kanten av däcket.
Men vi hoppas att vi slipper använda den segelsättningen.

 

Forsande medvind mot södra Teneriffa.

 

 

Delfiner 😀

 

Vårblommor i Solna.

 

Vårpromenad.

 

 

 

Santa Cruz de Tenerife 2017-03-23

Onsdagen den 15/3.
Väderprognosen stämmer, så i den NV vinden i sjölä av Lanzarote lämnar vi Arrecife och styr Moana nordvart mot Isla Graciosa för lätt bidevind. Lanzarotes vita stenhus framträder med jämna mellanrum längs kusten. Ceasar Manrique (som vi skrev om i förra inlägget) hade drivit fram att husen ska vara vita och inte högre än palmerna.

När vi rundar norra Lanzarote och seglar västerut får vi frisk kryss. Men ganska snart får vi Graciosas hamn om styrbord och om babord Lanzarotes höga beg. På toppen ligger miradoren som också Manrique har skapat.
Vi seglar förbi hamnen och lägger oss på svaj utanför playa Francesca, omgivna av det turkosblåa vattnet.
Här ligger vi 2 nätter tillsammans med 4 andra båtar innan vi tuffar in i hamnen. Det är ingen som frågar om vi har fått något tillstånd att gå in, det kanske bara är under högsäsong de bryr sej om det. Det finns gott om plats i hamnen i alla fall.
Lugn o fridfull by, Caleta del Sebo, med några restauranger. Marken (vägarna) mellan husen är bara sand. 8 €/dygn kostar hamnplatsen med endast kalla duschar.
Ena kvällen traskar vi över till andra sidan av ön. På vägen hem hinner det bli mörkt, och längs sandvägen finns ingen belysning. Så fort mörkret kom hör vi djur som gnäller överrallt i buskarna, men ser inga. Eva blir mörkrädd. 😬

Här i hamnen träffar vi också holländska paret Daan och Birgit som seglar en Copman 47. De var också i Las Palmas när vi var där. De väntar på medvind för att segla norrut. Bredvid oss ligger ett ungt belgisk par. De ska kryssa till Madeira, och räknar med 4 dygn.

Söndagen den 19/3.
Själva tar vi den nordliga vinden till Santa Cruz på Teneriffa. Ett dygns segling med slör i 6 – 9 m/sek. I början möter vi den svenska båten Aristocat som kommer från Las Palmas. I övrigt ser vi några lastbåtar. Inga delfiner.

Konstverk i hamnen i Arrecife.

Isla Graciosa

På svaj vid Playa Francesca.

Lanzarotes klippor påminner om Skottland.

Lanzarote fick en molnhatt på kvällen

Caleta del Sebo var ett annorlunda ställe, som en westernstad.

Våra båtgrannar var ett ungt belgiskt par som målat sin båt i djurgårdsfärger 😉

Vi kollar horisonten mot Teneriffa, och havet verkade lugnt inför morgondagens segling.

Nattseglingen mot Teneriffa var mörk. Ingen måne under mitt första pass (Eva), och en del moln på himlen. Då blir det mörkt. Då kändes det skönt att på nästa pass äntligen se solen igen. Vindrodret Viktigpetter gjorde skäl för sitt namn, styrde utmärkt.

Teneriffa i sikte.

Hamnen i Santa Cruz de Tenerife. Här hamnade vi på samma brygga som två andra svenska båtar, Blue Water och Pusan.

Arrecife, Lanzarote 2017-03-14

Las Palmas
Vi blev kvar drygt 5 veckor i Las Palmas, tiden gick fort. Det var trivsamt i Las Palmas. Verkligen en trevlig samvaro med övriga seglare och svenskar som är här under vintern. Bland annat ordnas vandring i bergen 2 ggr i veckan. Oftast var vi ca 15 personer. Vi bjöds på vacker natur och så kom vi till mysiga byar som ligger bland de gröna böljande kullarna. Också skönt och viktigt med den fysiska aktiviteten som bergsvandringen ger.
En del båtpyssel fick vi gjort och det viktigaste var att vi bytte vanten/stagen till masten. Vi tog bort hälften av vanten och lämnade till riggbutiken Alisios (återförsäljare till Selden) som ligger vid hamnen, och de gjorde nya med samma mått.
Det blev många trevliga möten med övriga seglare som bland annat delade med sig av sina seglingserfarenheter.

I kommunala marinan i Las Palmas har de börjat med renovering av bryggor, så det har varit lite omflyttningar av båtar i hamnen. På jollebryggan där vi låg var det däremot lugnt.

 

Onsdagsjympa för damer på stranden vid marinan i Las Palmas.

 

Vi funderade på vad det är för puntos man blir av med om man pratar i mobilen och kör samtidigt. Men efter ett intressant föredrag om spanska familjer i vardagen på Skandinaviska klubben, så klarnade det. När man tagit körkort så får man en ”bank” med 12 puntos. Om man åker dit för t ex mobilprat så ryker 3 puntos, det är olika värde i överträdelserna. Och när de 12 puntosen är slut – så får man ta om sitt körkort. (Men det framgick inte om de 12 ska räcka ett helt körkortsliv, typ 50 år, eller om man kan få påfyllning)

 

Vi åkte på buss(pensionärs-😉)resa med Skandinaviska klubben, upp i bergen på Gran Canaria till vingården Frónton de Oro. Där visades vi runt och man berättade om odlingsprocessen. De odlade på terasser utan bekämpningsmedel, ogräsbekämpning gjordes för hand. Själva plockningen av druvor sker på hösten.

 

De hade många sorter som vi fick provsmaka 🍷🍷och stämningen blev hög. Det vita vinet i den vackert blå flaskan vann i vår egen omröstning.

 

Vi fick ett dagsbesök av Stor-Blåsis som var på semester på södra Gran Canaria. Han gillar inte gammal sjö 😀😉⛵️så vi sjöstuvade och kastade loss några timmar och ställde honom vid rodret – halvvind rakt österut, och halvvind tillbaka. Sen blev det en trevlig kväll på stan.

 

Mandelträden blommar för fullt här i februari, och spanjorerna gillar fester, så det uppmärksammas med mandelblomsfestivaler i byarna.

 

På festivalen kan man mingla med bybor och turister, äta kanarisk mat, t ex en slags grönsakssoppa med gofio och grillat kött, och köpa inhemska varor. Här provar Tobbe att knäcka mandelskal.

 

Nä det är ingen tax(i) 😊Åsnis har prytts med mandlar i betslet.

 

Eucalyptusträdets stam är som ett konstverk.

 

 

Annorlunda busshållplats.

 

Vi åkte till den lilla byn Arucas, en knapp timme från Las Palmas. Där har de en osannolikt stor katedralliknande kyrka.

 

I Arucas har de även en romfabrik (eller rättare sagt tappning av rom, dom gör nog rommen någon annan stans) som heter Arehucas. Vi gick en rundtur och provsmakade lite av nästan alla sorter.. Honungsrom och bananlikören vann.

 

Trädkonst i en park i Arucas.

 

Många seglare i Las Palmas har sagt att det är inte en fråga om OM man får dom, utan när. Plötsligt en kväll travade en antennförsedd varelse i sittbrunnen – men en hundradels sekund senare var han mos! Vi hade fått tips om kackerlackshotell (låter fint va ?!?) som man bygger ihop och ställer ut på natten för att fånga in dom. Ett slags hus med ett bete i mitten och klistergolv där de ska fastna. Sagt och gjort, några hotell införskaffades men bruksanvisningen var inte direkt lätt att förstå. Hittade tillslut en instruktionsvideo på Youtube. Ingen hotellgäst har vi fått än, så det var nog bara en tillfällig besökare 😬

Fuerteventura

Tidigt i mörkret onsdagen den 22/2 lämnade vi Las Palmas för segling österut till Fuerteventura, 50 M. Nu med ny besättning, Staffan med barnen Michaela, Max och Morgan som skulle vara med i 2 veckor.
Vädret bjöd på moln och frisk NNW vind vilket gav halvvind/slör så Moana skenade på bra med 2 rev i storen och i början lite inrullad fock. Lite skvalpigt och guppigt i början, men sen blev sjön jämnare och vi fick en skön gång.
Och så kom delfinerna till besättningens stora förnöjelse! För dem var det första gången att se delfiner under segling på havet. Återigen styr vindrodret Hydrovane bra och gamla seglarkompisen Staffan är positivt överraskad. Visst får vi korrigera flöjeln ibland genom att dra i snöret nån centimeter.
När vi rundade Fuerteventuras södra udde möttes vi av fina stränder och turkosblått hav. I lä av ön försvann också vågorn och vi kunde gå på ett slag ända fram till Gran Tarajal. Vi förtöjde kl 19, så de 79 M tog 12 timmar.
Hamnen i Gran Tarajal är stor, och det fanns gott om platser. Men bara kallvatten i duscharna. Det är en fin liten by med några hotell och sandstrand.

Från Gran Tarajal tog vi oss efter några dagar vidare norrut längs Fuerteventuras ostkust mot Corralejo. I den NO vinden startade vi med motor och stöttade med revad stor. Sista biten kunde vi segla. Mellan NO udden och ön Lobos blev vinden frisk och havet mer strömt, vilket gav toppig sjö. Men vi seglade i ett vackert turkosblått vatten och såg botten, 6 m djupt.
Väl i hamn hamnar vi bredvid Oversea 35a Svea med Micke och Lotta.
Corralejo är en liten hamn med en mysig by och riktigt lång beach. Hamnen är väldigt spartansk och saknar duschar. Naturligtvis finns det turister och kajtsurfare efter den långa beachen.

 

Tidigt på morgonen kastar vi loss från Las Palmas

 

Vi fick en skön segling med vindrodret som styrde.

 

Delfinbesök 😀

 

Hamnen i Gran Tarajal.

 

Vi tog bussen till Tiscamanita där det finns en Aloe Vera-fabrik. Utanför växer en del av odlingarna.

 

Aloe Vera är en läkeväxt som använts i tusentals år. Den trivs i miljön på Fuerteventura och lämpar sig för odling där. På fabriken skördar de nedersta bladen på plantorna en gång om året. Det är i bladen själva gelén finns. Sen kör de bladen manuellt i en slags mangel så att gelén/juicen pressas ut. Sen kan man dels dricka den, eller så gör de olika krämer av den.

 

Varje morgon till frukost fixade scrambled-mannen Morgan scrambled eggs åt oss 👍

 

Efter några dagar i Gran Tarajal seglade vi norrut längs Fuerteventura mot Corralejo.

 

 

Strax utanför Corralejo ligger den lilla ön Isla de Lobos. Vi tog en båtbuss (ribbåt) för att besöka den.

 

Isla de Lobos är karg och ganska platt förutom berget La Caldera som är 127 meter över havet.

 

Vi besteg toppen och beundrade utsikten. Sen styrde vi kosan ner mot den fina stranden och fick ett skönt dopp i värmen.

 

Runt hamnen i Corralejo finns olika målade fiskstatyer. Här fick Isla de Lobos vara med både på firren och i bakgrunden.

 

 

Vi hyrde en bil och åkte söderut på ön. Landskapet är kargt, men grönare mot mitten av ön.

 

Betancuria var tidigare huvudstad, och ligger i en fin dal mellan bergen i mitten av Fuerteventura.

 

Lunchställe 🌺🌸🌼

 

Fuerteventuras kust är nästan bara stränder verkar det som.

 

Wallhems hittade sköna solstolar ☀️

 

Det var faktiskt rätt kallt i vattnet. Kajtarna kör våtdräkt.

 

Wallhems meckar middag. Den här kvällen fick vi en fantastiskt god moules frites!

 

Förrätten serverad, en smarrig caprese. Det nya långbordet funkade fint i sittbrunnen.

 

Lanzarote

Torsdagen den 2/3 puttrar vi de 8 M i svag motvind till Marina Rubicon på Lanzarote. Här möts vi av en hamn med god ordning och perfekt service från hamnpersonalen. Kostar 22 €/dygn för oss. Det finns gott om platser i hamnen.
Bebyggelsen, som består av vita låga stenhus ger ett propert intryck. Varje dag spelar vi padeltennis. Tänk att Staffan och jag får stryk av ”bebbarna” Max och Morgan. Och vi släpper ett gem till Michaela och Eva.
Efter 2 roliga veckor med Michaela, Max och Morgan ombord åker de hem.

På söndagen kommer Staffans flickvän Anette ombord, som ska koppla av i värmen tillsammans med oss. Nu är vi 4 och kan fortsätta med mixad padeltennis. Vi hyr bil och åker runt på södra delen av ön. Besöker vulkanområdet och nationalparken Timanfaya. Även Lanzarote är en skoglös ö, men med maffiga böljande berg.

Natten till torsdagen den 9/3 ven vinden i hamnen, det var en frisk vind från NO. Väderraporterna sa att den skulle avta och vrida till SO, så vi kastar loss på morgonen.
Vi hoppades kunna ta SO-vinden till Arrecife, men det blev istället ett slag österut för genuan och stor i svag NO-vind. Vi gjorde också ett slag mot land och väl vid land blev det motor i det varma soliga vädret till storstaden.
Även här i Arrecife finns det gott om platser och med låga priser, 14€/dygn. Och fräscha duschar. Här ligger Håkan Bromans båt, Allegro 33an Don Quijote. Men utan skeppare.
Dagen efter hyr vi bil igen och åker runt norra delen av Lanzarote. Det finns mycket att se på den här ön.

Så kommer lördagen och Staffan och Annette flyger hem till snön o arbete. Staffan har varit med i 3 veckor. Roliga ”möten”, utflykter och plumpspel har vi haft.

Nu blåser det friskt från NO under ett par dagar, det viner i riggarna i hamnen. Men vinden ska avta och vrida till NW på onsdag. Då planerar vi att segla de 25 M till den lilla ön Graciosa, som ligger nordväst om Lanzarotes norra udde. För att få ankra vid Graciosa behöver man få tillstånd, så nu har vi fyllt i två blanketter för det, och Tobbe är uppe och pratar med hamnkontoret. (Man ska egentligen maila in det 30 dagar innan…)

 

Padeltennis i Rubicon.

 

Från Rubicon på södra Lanzarote ser man över till Fuerteventura.

 

Vi åkte upp till nationalparken Timanfaya – ett fascinerande vulkanområde.

 

Som ett månlandskap med vulkankratrar och lavasten.

 

Vi fick betala inträde och sen ställa bilen på en parkering och åka runt vulkanområdet i bussar. Ser ni den röda bussen?

 

Vid parkeringen ligger en restaurang där man serverar grillat kött – grillat över värmen från underjorden… (vi åt medhavd macka😊)

 

Symbolen för Timanfaya – el diablo

 

Vulkanen Caldera de los Cuevos hade sitt utbrott 1730. Här kunde vi gå en vandring runt den och ner i vulkankratern.

 

Nere i kratern var det varmt och stilla. Bara ödlor sprang runt bland stenarna.

 

Lanzarote har också vinodlingar. Här bygger de u-formade murar av lavasten som skydd åt vinstockarna. Man tager vad man haver – och sten finns det gott om.

 

Lite växtlighet har lyckats få fäste i lavaskrevorna.

 

Lanzarotes dramatiska västkust. Här vällde lavan ut i havet.

 

Vulkanfärden avslutades på en fiskrestaurang. Kyparen visar fiskarna vi kan välja mellan.

 

Segling norrut till Arrecife. Vi såg två delfiner under vattenytan vid båten, men de ville inte leka med oss den här gången.

 

Vi hyrde bil igen för att se den norra delen av ön. Vi började med en kaktuspark.

 

Vilka tåliga växter. Knappt nåt vatten men de orkar blomma ändå.

 

Symbolen för Jameos del agua, grottor som öns store konstnärs-och arkitekt-profil César Manrique har iordningställt.

 

Vid entrén, ett gammalt roder?

 

Grottorna innehöll en restaurang, en aula för film eller konsert, en vulkanutställning, och förstås vatten. Han hade tagit vara på naturens former på ett otroligt smakfullt sätt.

 

Nästa stopp var Cuevas de Verde. De här grottorna fick vi gå runt i med guide. De var vackert ljussatta, och innehöll också en konsertsal.

 

Här fick vi stanna en meter från kanten. Sen bad guiden mig att kasta en sten ner i grottan för att vi skulle få höra vilket eko det blir. Jag tog sats och kastade, och hoppade högt när stenen träffade vattenytan med ett plask. Det var inget hål nedanför kanten, utan helt stilla vatten! Bara nån halvmeter djupt och helt spegelblankt! (Jodå, det var fler än jag som hoppade till😀)

 

Vi åkte till norra delen av Lanzarote och beundrade utsikten över den lilla ön La Graciosa. Här planerar vi att segla.

 

Lanzarotes konstnärsprofil César Manrique är död sen många år, men hans hem och studio är öppet för besökare. Det var kul att se hur han levde.

 

Bara en liten del i en mur utanför huset.

 

På varje ställe har det funnits manuella diskar för fisk, kött och ost, även i små affärer. Men vi hittade ingen sån i Rubicon. Men i Arrecife fick Staffan och Annette napp och fixade fina-fiskenmiddag i båten.

 

 

Vi åkte till Fundación César Manrique. Här bodde han under tjugo år, och här är det som ett museum med en del av hans verk. Han har gjort flera läckra vindmobiler.

 

Hans forna hem var i två våningar, varav undervåningen var nere i lavaberget med gångar mellan de olika rummen som hade ljusinsläpp uppifrån.

 

Picassoinspirerad murmålning.

 

I hamnen i Arrecife har svenska Marina läroverkets skepp Alva lagt till. De kom när det blåste kuling, men det gick bra.

 

Las Palmas 2017-01-26
Torsdagen den 12/1 lämnar vi Puerto do Mogan i strålande solsken för segling till Arguineguin. I början var det ingen vind så vi tuffar söderut. Men snart kommer frisk vind från syd och vi lägger Moana för bidevind med lite inrullad fock och 2 rev i storen. Vi kan hålla kurs till vår ankringsplats.
Ankaret får bra fäste så vi kan i god harmoni grilla och så småningom avnjuta en god middag med härlig utsikt. I väster hela Atlanten och åt öster fastlandet med alla ljussken.
Tidigt i mörkret åker ankaret upp och vi tuffar runt Gran Canarias sydligaste udde, Maspalomas, i svag motvind. Får väja för några fiskebåtar. En liten båt kör utan lanterna, tänder en lampa när vi närmar oss.
När vi rundat ”hornet” sätter vi segel och den utlovade sydosten håller i sig ända till Las Palmas. I början lite skvalpat med korssjö men sista halvan får vi stabil gång.
Väl i Las Palmas träffar vi både gamla vänner och nya vänner. Kul att få tips från de som redan har seglat kors och tvärs över jorden. Olika aktiviteter flödar blandat med jobb på båten. Blir kvar här till minst 16/2.

Det nya året började med ett skärsår i Tobbes finger. Dessvärre blev det infekterat och väldigt ont, och patient och ”translater” (=Eva och google translate) fick uppsöka spanska sjukvården. Efter ett par penicillinkurer är fingret bättre, och Tobbe kan diska igen 😉

 

Vi fick några dagars besök av Karin med sin dotter Kim. Det blev många glada skratt 😀

 

Vi gjorde en utflykt till Maspalomas sanddyner. Tobbe och Kim tävlade uppför sanden.

 

Vi fick en god avskedsmiddag på restaurang.

 

På Mogans strand byggde en kille upp den här sandskulpturen med jämna mellanrum. På kvällen lyste ljus så fint i de små sandhusen.

 

Vi tog bussen till Arguineguin, som har en aktiv fiskehamn. På piren finns det här fina lilla kapellet för fiskarna (som fiskar fiskarna alltså 🤔)

 

På fiskebåtens förstäv sitter madonnabilden som skydd.

 

Ett tips: Duolingo är en gratis spanskakurs på nätet (finns även andra språk) via en app som vi lagt på Ipaden. Jättebra upplägg på en enkel nivå med upprepningar och bilder. Jag försöker sitta 10 minuter om dagen – och vips så snappar man lite fler ord 👍

 

Efter en dryg månad, 12 januari 2017, lämnade vi puttinuttiga Puerto do Mogan för att segla runt Gran Canaria mot storstaden Las Palmas.

 

Vår ”lillgast” Ola kom till Mogan, och seglade med oss först till Arguineguin där vi la oss på svaj en natt.

 

Enligt väderrapporten skulle vindarna vända till vår fördel den 13/1, så vi drog upp ankaret vid sextiden på morgonen och tuffade förbi Maspalomas sanddyner och rundade Gran Canarias södra udde.

 

Som utlovat fick vi en bra sydostlig vind. Med fulla ställ slörade vi fram i solskenet.

 

Vid Las Palmas hamninlopp står det här sjömärket som vi inte sett förut, det är både rött och grönt. Men vi kom underfund med att det borde betyda en grön markering för oss småbåtar som ska vika av in i marinan, och fortsatt rött för lastfartygen som ska vidare in i hamnen. Las Palmas är en stor hamn – skönt att angöra i dagsljus!

 

I Las Palmas hade vi lyckats få en plats på ”jollebryggan”, det är bryggan som hör till seglarskolan. I den kommunala marinan var det fullt, och även på båtklubbsbryggan. Här vajar några svenska flaggor, vi har trevliga båtgrannar.

 

Utsikten i Las Palmas är båtar så långt man ser. Det är många svenskar som ligger här längre tid med sina båtar, och det är ett rikt socialt liv med bergsvandringar ett par gånger i veckan, tantjympa, och träffar varje fredagkväll på Sailors Bay.

 

Varje lördag är det levande musik utomhus vid Las Canteras-stranden. Här var det ett väldigt duktigt gäng som spelade blues.

 

Sandkonstnär på Las Canteras.

 

Och varje söndag är det uppträdande med folkmusik och dans i stan.

 

Vi knatade runt stan med Ola.

 

I marinan ligger Joshua-båten Canace med Veikko och Hanna. Kul att träffa dem igen.

 

Vi hängde med på en bergsvandring mellan Cruz de Tejeda och Artenara. Det tog en stund att komma upp i bergen med buss, men det var det värt. Vi fick en härlig vandring i klart väder.

 

Fikapaus med makalös utsikt.

 

Eremita de Cuevita, i en grotta var det ett litet kapell.

 

Vi besökte Skandinaviska Klubben också. Där kan man träffa andra skandinaver, få hjälp med diverse saker, och det ordnas filmkvällar, utflykter och föredrag. Ett bibliotek finns där man kan låna böcker och filmer. Och så har dom ett bra wi-fi.

 

Vi träffade Per och Anne på stålbåten Isis. Per har skrivit boken ”Bönbok för sjöfarare” som vi har läst högt ur förut. Det var kul att få lära känna författaren lite bättre.

 

Båtunderhållet tar sin lilla tid – rengöring och smörjning av en vinsch var ett dagsjobb.

 

Cykeltur längs Las Palmas västra sida. I bakgrunden syns Las Canteras, stranden dit turistresorna från Sverige började gå nån gång på 60-talet.

 

Bergsvandring runt en gammal vulkankrater. Det vita trädet är blommande ginst, som doftade fantastiskt gott.

 

Här var det smalt så det behövdes koncentration så man inte ramlade ner i kratern. Det blåste ju också. ”Men om du ramlar” sa holländaren bakom mig, ”så är det bara att lägga sig platt som en ödla, då hasar du inte så långt” Bra att tänka på förstås…

 

Runt kratern blommade även lavendel och vild pelargon 🌺🌸🌼

 

Pekka och Barbro har en L32 som ligger i marinan, och som de bor stora delar av året på. Under 2015-2016 seglade de återigen till Karibien i sin lilla båt, de deltog i den stora familjekappseglingen ARC +. En tävling som de för övrigt vann. Strongt gjort av dem. Första gången de var med i den tävlingen var för 30 år sen – i samma båt som nu. De hade bildvisning en kväll i Skandinaviska Turistkyrkan från den färden.

 

I Las Palmas byter vi vanten (stagen) till masten. Jag hissar upp Tobbe i masten där han tar bort några vant i taget. Sen lämnas de till Alisios, en butik som ligger på kajen och som säljer Selldenriggar. De tillverkar nya vant och har givit jättebra service. Den allmänna synen är att stagen och vanten behöver bytas efter 10-12 år. Vårt försäkringsbolag Pantaenius kräver byte av dem efter 10 år om vi ska segla över oceanen. Alla försäkringsbolag kräver inte det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett riktigt Gott Nytt År önskar vi till er alla 💥⚓️⛵️🌴

Den 5/12 lämnade vi Las Galletas på Teneriffa för segling 50 M till Puerto Mogan på Gran Canaria. Det blev en skön segling i solsken. I början var det svaga vindar men när vi närmade oss Gran Canaria friskade vinden i och Moana forsade på i slören.
Vi ankrade utanför Puerto de Mogan först, men vinden vred och kom från SW så i kvällningen smög vi in i hamnen.
Puerto de Mogan är en trygg hamn för alla vindar. Många lämnar sina båtar här när de åker hem. Byn är charmig med vita hotell och mycket färgglada blommor. Det är en turistby med en hel del krims krams. I hamnen är det några fiskebåtar och på land renovering av båtar. Duscharna får minus, bara 2 för respektive kön och det är slitet. Vi betalar 15 €/dygn.

Innan jul var vi i Stockholm och hälsade på barn o barnbarn och gamla moder (Tobbes). Kul och komma hem men skönt och vara åter till sol o värme efter 9 dagar i ”Svedala”.

Det blir en trivsam vardag att leva så här också. Utflykter till olika platser, båtpyssel, läsning, ljug med båtgrannarna och ibland beachen. Och så har vi träffat Mörtviksfolk (Ingarö) också, Jon och Marie som har jättefin lägehet med utsikt över Atlanten. Kul!
Över julen fick vi Evas barn Johnny och Anders samt Marie på besök. 😍🎅🏻🎄🌴

Gran Canaria i sikte.

 

Bouganvillan frodas i Puerto de Mogan

 

Mogan kallas för Little Venice.

 

Stockholm är också vackert.

 

Skansens julmarknad i snöyra.

 

Hemma i Stockholm blev det en del besök, här hos äldsta gammelfarmor Gunvor och lille Eije.

 

Så här ser Slussen ut nu. Det blir spännande att se hur den ser ut när vi kommer till Stockholm nästa gång.

 

Johnny, Marie och Anders kom med flyget från kalla Sverige och hälsade på oss i båten under julen.

 

Vi hyrde bil och körde upp i bergen i mitten av Gran Canaria, och beundrade utsikten från miradorerna.

 

Ett apelsinträd dök upp bredvid vägen, och Tobbe och Anders plockade och plockade. Apelsinerna smakade som citron-apelsiner, de var nog kanske inte riktigt mogna. Men väldigt goda.

 

Anders plockar mandlar.

 

Uppe vid Roque Nublo var det fin utsikt men blåste väldigt kallt.

 

Tillslut hittade vi fram till IKEA där vi kunde köpa sill och prinskorv, och äta korv med bröd och köttbullar.

 

Jon och Marie från Mörtviken bjöd in oss på middag vid deras lägenhet i Patalavaca, några mil söder om Mogan. De har fantastisk havsutsikt.

 

…och avslutade med fika på den jättefina uteplatsen vid deras nya lägenhet.

 

Vi fick trevligt besök av Björn och Gunilla som var på semester i Las Palmas.

 

Anders och Marie tog en simtur på julafton.

 

Julmiddag i sittbrunnen, med nya förlängningsbordet, ”kaptensplatsen”.

 

Den juligaste trädgården i Mogan 🎄🎅🏻

 

Anders testade lilla resegitarren och delade med sig av ackordkunskap. Så nu går det att treva sig hjälpligt fram på ett par låtar 🎶för Eva.

 

Kvällspromenad upp till utsiktspunkten i Mogan.

 

Det blåste väldigt mycket under julen, så vi valde att bara bryggsegla. Men det ser ju rätt skönt ut 😊

 

Vi mötte Veikko igen i Las Palmas, dit vi åkte med bussen. Och vi beundrade svenska Falken som Tobbe seglade med 1970.

 

Besök i L 38 i Las Palmas hos Ben och Sässie.

 

Strandpromenaden mellan Amadores och Puerto Rico.

 

I Puerto Ricos hamn låg den lilla segeljollen vi hyrde för flera år sen när vi var där på charterresa. Det var Evas första segling på Atlanten – jolle tur och retur till Aguineguin.

La Gomera och Teneriffa, 24/11 – 5/12
Seglingen till San Sebastian på La Gomeras östra sida, startade vi i mörker och stjärnhimmel vid sextiden på morgonen. Vi kastade loss så tidigt för att kunna avverka de dryga 60 distansen så vi skulle hinna fram innan kvällsmörkret. Vi startade med järngenuan, fick sen en skön segling med den rätta genuan ⛵️, men fick stötta med motorn igen längs La Gomeras kust. Det hade börjat skymma när vi närmade oss hamnen, och vi tyckte inte vi hade någon bra fart, bara runt 5 knop mot förväntade 6 knop. Innan hamnpiren gick farten ner till 4 knop, och då börjar man ju fundera igen. Och Tobbe kollade igenom motorn när vi lagt till, men hittade inget konstigt. Dagen därpå, i dagsljus, provade Benke och Tobbe att köra båten utanför marinan på lugnt vatten, för att se om det var strömmar som påverkat, och så var det 👍😀 På marinan sa de sen att de hade tänkt ringa polisen först när Tobbe och Benke stack iväg på sin provtur – vi hade inte betalat än så de trodde vi tänkte ta springnota – men ”vi hade ju varit så trevliga” så de avvaktade. Och de fick betalt 😉

Efter några dagar på La Gomera seglade vi vidare till Teneriffa, till Marina del Sur, vid Las Galletas, på Teneriffas sydöstra udde. Benke och Carin skulle flyga hem från Teneriffa några dagar senare. I Marina del Sur var det lite knepigt att få plats mer än ett par nätter, trots att det är relativt dyrt, 23 E per natt för oss. Men det gick bra tillslut.

I morgon 5/12 seglar vi till Puerto de Mogan på Gran Canaria, 50 distansminuter. Väderutsikterna är goda, sol o svaga vindar från nord och syd vilket ger halvvind. Men ”momsvindar” brukar också komma mellan öarna.

I Puerto de Mogan kommer vi vara en längre tid, och bland annat fira jul där med besök hemifrån. Men innan jul passar vi på att åka till Stockholm några dagar.

 

La Gomera i sikte.

 

 

Första advent pyntat i kajutan. I en liten affär hittade vi Annas pepparkakor. Det var mums.

 

Vi hyrde bil med Carin och Benke och körde runt på ön. La Gomera liknar La Palma, fast i miniformat. Vackra dalar och snirkliga vägar.

Man ska inte missa Valle Gran Rey, konungarnas dal, på La Gomera.

 

Valle Gran Rey ligger på öns västra sida.

 

 

Det finns en hamn nere vid Valle Gran Rey i Puerto de Vueltas, som vi tittade på. Där finns en vik för ankring.

 

Vegetationen var tät ibland över vägarna.

 

Vi njöt lite strandliv i San Sebastian.

 

På samma brygga som oss låg två svenska laurinkostrar. Dels en L31 med Rikard som legat där i 14 år, och dels L32an Clary med Ulf och Pia som planerar att segla över Atlanten. När vi kastade loss tutade de så att det kändes nästan som vi skulle längre bort än till Teneriffa 😀

 

Gamla vännerna Micke och Jeanette i sin Monsun 31a Dreyma dök upp i San Sebastian dagen innan vi skulle iväg. Kul att ses igen!

 

Vi spanar efter val och delfin. Precis när vi gick ut ur hamnen kom ett par stora fina delfiner och simmade förbi oss, så det bådade gott tyckte vi.

 

Vi såg ett helt stim på håll med lekfulla små delfiner som hoppade så fint, men de ville inte vara med på närbild.

 

Vi hörde att det skulle finnas en hel del val mellan öarna nu så vi spanade hela tiden. Och vi hade turen att få se pilotvalar vid flera tillfällen, ett par stycken gick ganska nära båten.

 

Marinan i Las Galletas.

 

Vi tog bussen till närbelägna Los Christianos och kollade in turiststråken längs playan.

Efter en lång promenad tog vi en jättegod fruktsmoothie. La Gomera syns i bakgrunden.

 

Vi hittade en riktig höjdarrestaurang i Las Galletas, längst bort om man går längs strandpromenaden norrut. Paellan var fantastiskt god!

 

Efter att våra gastar åkt hem till Svedala plockade vi fram cyklarna och tog en tur till San Miguel för att titta på hamnen där (inför nästa besök på Teneriffa). Hamnen såg bra ut, men ligger inte vid någon riktig by, bara hotellbyggnader och en golfbana.

 

Tobbe slipar på den nya extra bordsskivan som han fixat till sittbrunnen.

 

 

I tio dagar har vi varit här i Tazacorte. Helskönt ställe med trivsam marina. Vädret är mycket bättre här på västra sidan av ön. Vi har haft sol och varmt i stort sett hela tiden. Här har vi också träffat flera andra svenskar. Mittemot oss på bryggan ligger Norlin 37-an Signe med Miriam och Tore. De har haft båten på land här under sommaren och precis sjösatt.
Svenska båten Carpe Mare har laddat för Atlantöverfart och avseglat, och likaså båten Bengt.
Vi hyrde bil för några dagar sen och och hämtade våra gastar Benke och Carin som kom från kalla mörka Svedala. De åkte färja till Santa Cruz på östra sida av La Palma från Teneriffa.
Nu har vi gjort oss redo för att i morgon bitti segla mot nästa kanarieö, La Gomera.

Vår motormeck kom som han lovat, rensade impellerhuset och renoverade det! För bara 95 Euro!

 

Stretching vid statyn ytterst på ena piren.

 

En av pirarna, ett verkligen stabilt bygge. Det verkar förberett för färjetrafik, men vi såg ingen färja när vi var där.

 

Hamnbyn i Tazacorte.

 

Carpe Mare förbereder avfärd till Karibien. Bananförrådet hänger under biminin.

 

Vi gick en vandringsled upp mot vulkankratern med Miriam och Tore. Den började lite lätt, fortsatte på steniga stigar, över fält och genom pinjeskog med nästan klättring på slutet.

 

Mandelträd blommar ju vackert på våren, men jag har aldrig sett eller plockat själva mandlarna tidigare. Men här fanns de lite överrallt.

 

Vi kom upp på toppen tillslut och fick njuta god matsäck och häftig utsikt.

 

Utsikt över vulkankratern.

 

En mirador (utsiktsplats) på väg ner. Vi avslutade vår 1,5-milavandring på en Cervezeria där vi fick smaka det lokala bryggeriets goda öl. 

 

Samlat byte efter vandringen:  clementiner, avocado, aprikoser och mandlar. Plockat bara så där – ute i det fria! 😀

 

Wim och Elisabeth i Bengt (båten är uppkallad efter han som byggde den)

 

Den här lilla vovven var ute med sin husse på promenad. Han saknar bakben – och hade fått en liten vagn istället.

 

Båten Bengt seglar mot Karibien och nya äventyr.

 

Vi var ute med bilen och såg vid Puntagorda en skylt med ”El Puerto” och tänkte att det fanns ett fik där. Men flera kilometer senare längs en dramatiskt kurvig väg ner mot havet hittade vi en parkering. Sen gick vi trappor längre ner, och där var små hus byggda längs klippkanterna och en liten saltvattenbassäng nere vid havet. Jättefint ställe! Men nåt fik hittade vi inte där.

 

Den här viken bredvid saltvattenbassängen användes som en naturlig hamn tidigare…?!

 

Vi skulle ju bara ha en liten dessert, och tog en belgisk waffel. 😋 Tur att vi delade på tre!

 

Kullarna vid Tazacorte är täckta av odlingar med bananer, bananer, bananer…..och de har ett bananmuseum förstås. Där köpte vi salta bananchips. Det var mums. 

 

Det är banan-damerna som bär frukt, och när de gjort det en gång huggs plantan ner. Bitarna läggs på marken som gödning.

 

Plastpåsar träs på bananstocken för att skydda mot väder och parasiter. 

 

Carin fixar jättegod fiskmiddag i pannlampans sken.