Skrivet av: moanaforgus36 | januari 21, 2020

Colombia del 5

Colombia del 5🇨🇴

2020-01-21

Nu är det dags att lämna Colombia! De hårda vindarna som blåst senaste veckorna över Karibiska Sjön gjorde att vi blev kvar längre än tänkt.

Efter Santa Marta seglade vi till Puerto Velero där vi stannade några dagar. I Puerto Velero finns en marina där man kan ligga vid brygga, nån restaurang och sen inte så mycket mer. Men det var skönt att ankra och kunna bada från båten.

Sen gick vi vidare söderut mot Isla Grande som ligger i ögruppen Isla de Rosario. Där fanns det bra gratis bojar att lägga till vid. Isla Grande var en trevlig ö, inga bilar bara dammiga stigar. Lokalbefolkningen var trevliga och vi kunde köpa både fisk och grönsaker. Det finns flera hostel på ön, och det kom turistbåtar från Cartagena dagligen. Här blev vi kvar en vecka, kollade vindar och våghöjder i Panama och konstaterade att det bara var att avvakta överfart. Vi vill ha lugn ankring i San Blas. När det blåser hårt i Karibiska havet landar vågorna till slut i Panama🇵🇦

Nästa stopp blev ön Tintipan, ca 25 distans söderut. Ön hör till ögruppen Islas San Bernardo. Här finns också bojar att lägga till vid, så man inte skadar korallerna. Här har vi varit en dryg vecka nu. Själva ön Tintipan är mest mangrove och inte så vandringsvänlig. Bredvid ligger en intressant ö vi besökt flera gånger, Santa Cruz de Islote. Den ö som är mest tätbefolkad i hela världen! Dessutom är den en artificiell ö, byggd av fiskare på ett grund. Bilder kommer när wi-fi är bättre.

Nu kastar vi loss och styr tillsammans med Harmonium och Hakuna Matata mot Obaldia i Panama.🇵🇦😍

Skrivet av: moanaforgus36 | december 31, 2019

Colombia del 4, vi säjer hej då till Santa Marta

Santa Marta 31 december 2019.

Efter julfirande och ytterligare bunkring av torrvaror är vi nu redo att segla vidare. Det har varit en väldigt bra vistelse här. Santa Marta är en livlig och trevlig liten stad och marinan har varit väldigt bra att ha att göra med. Men nu ska det bli skönt att komma ut på havet igen.

Vi och Harmonium avseglar tidigt i morgon bitti ner längs Colombias kust och gör några ankringsstopp på vägen mot Panama och San Blas. Vi klarerar ut från Colombia nu, men i vårt zarpe (nödvändigt papper vid ut- och inklarering som marinan fixar här) står att vi får göra stopp längs kusten. Sen seglar vi till Obaldia vid östra Panama och klarerar in där.

Från och med nu blir det nog lite si och så med internet och wi-fi, så det dröjer kanske med nästa längre uppdatering av bloggen.

Gott Nytt År!!

 

Julafton firades tillsammans med Andreas och Cecilia från Hakuna Matata och Krista och Phil från Harmonium. I Moanas sittbrunn tittade vi först på lite Kalle Anka på Youtube, sen åt vi traditionell svensk julmat, hemrullade köttbullar, skinka, sillkonserv och ansjovis (som vi hittat på affären) och till julnubben sjöng vi Hej tomtegubbar och Midnatt råder 🎅🏻🤶

 

I mellandagarna rustades det på marinan för en konsert med ett latinoband och överallt pyntades det med lampor, flaggor – och varför inte en ko i spegelmosaik! 🎉 🎉🎉🇨🇴

 

Utsikt över Santa Marta. Vi gick över bergen mot byn i viken bredvid, Taganga.

 

Taganga är en liten fiskeby som även är välbesökt av turister. Många colombianer turistar här vid havet.

 

Efter några svettiga timmar satte vi oss på ett litet ställe vid stranden och njöt av fräsch och nygjord lulojuice respektive limonada de Coco. De kan verkligen göra goda juicer här i Colombia.

 

Vi firade nyår igår den 30:e eftersom vi ska upp så tidigt i morgon bitti. Restaurangbesök och lite bubbel blev det med Hakuna Matata och Harmonium. Det är seglingen förbi udden med den stora Magdalenaflodens utlopp vid Barranquilla som kan vara lite speciell med vindar, strömmar och diverse junk som kommer i vattnet. Så det är bra att passera där tidigt på dan.

 

Skrivet av: moanaforgus36 | december 31, 2019

Colombia del 3, Cartagena

Ursprungsplanen var att segla till hamnstaden Cartagena men några dagar innan jul valde vi istället att ta lite semester från båten och tog bussen dit tillsammans med Krista och Phil. Bussresan skulle ta fyra timmar, men det tog närmare sex timmar innan vi blev avsläppta vid vårt hotell. Men tid har vi gott om 😉Bussresan mellan Santa Marta och Cartagena gick genom Colombias alla socialgrupper kändes det som. Vi åkte igenom allt ifrån turistiska småstäder, ren slum utanför storstaden Barranquilla, genom något bättre områden, fram till lyxigare strandhotell och skyskrapor.

Här kommer bilder från Cartagena.

På det här lilla hotellet, Casa Mary, i stadsdelen Getsemani i Cartagena bodde vi. Härifrån var det gångavstånd till gamla stan.

 

Ligan på den lilla balkongen utanför våra rum. Gatan nedanför var ganska livlig så öronpropparna kom till användning på natten.

 

Det var både grönska och rinnande vatten på väggarna i trapphuset.

 

På hotellets tak var det en grönskande terass. Här bland kolibrier och blommor fick vi frukosten serverad. 🌸🌼🌺

 

Färgglada hus och träbalkonger på vår gata. Många poliser där det är folk bidrar till att man känner sig trygg.

 

Det var nära till vattnet, och dit drogs vi förstås 😊

 

Här på Plaza Trinidad, ett par stenkast från vårt hotell, samlades mycket folk framåt kvällen. Många restauranger, barer, street food och diverse spontanuppträdanden.

 

Klocktornet är ingången till Cartagena gamla stadsdelar. Stan grundades år 1533 och heter egentligen Cartagena de Indias. Runt gamla stan finns en mur kvar från den tiden, nu var den pyntad av tusentals lampor.

 

Gränd i gamla stan. Stadiga murar håller väggarna på plats.

 

En kväll var vi på anrika Havana Club där ett salsaband spelade. Massor av folk var det, och många proffsiga salsadansare.

 

Interiören på Havana Club var verkligen CubaCubaCuba! Och det var världens drag och volym på orkestern och härlig stämning.

 

Det blev en morgonpromenad till Nautica Marina, en bit söderut, för att kolla in den hamnen.

 

Getsemani är ett populärt lite hippie-backpackerområde, och väldigt mysigt att strosa runt i.

 

Häftiga målningar på husen.

 

GABO, Gabriel Garzia Marquez, colombian och nobelpristagare i litteratur, hyllades här.

 

De stolta indianerna ser man ibland. De har en aura av värdighet omkring sig.

 

Domino är populärt att spela, men här är det en staty.

 

Kvinnor i vackra traditionella klänningar och fruktkorgar på huvudet ville gärna bli fotade av oss turister för en peng. Överhuvudtaget var det väldigt mycket gatuförsäljare i stan.

 

Vi gick på Museo de Naval i gamla stan och fick en rolig privatvisning av engelskspråkige guiden Miguel. Han berättade engagerat om stans historia, om spanjorer och engelsmän som slagits om stan, murar som byggts runt stan både ovanför och under vattnet, och fort på alla strategiska ställen. Nu fick vi svar på varför det bara är smala kanaler man kan gå in igenom för att komma in till stan, det är effektiva murar byggda under vattenytan för att hålla fienderna stången.

 

Från historiska båtar på museet fick vi även spela in en actionfylld ubåtsfilm och hålla i oss ordentligt när Armada Nacional körde snabbare båtar! 😄

 

Svenska flaggan vajar i Getsemani.

 

 

Skrivet av: moanaforgus36 | december 15, 2019

Colombia del 2, Medellin

Santa Marta 15 december 2019

Vi är tillbaka i båten efter fem dagars intensivt turistande tillsammans med Krista och Phil. Vi har besökt Colombias näst största stad Medellin med 2,5 miljoner innevånare.

Läser man på Wikipedia om Medellin står det att ”stadens kärna präglas av skyskrapor, köpcentrum och nattliv. I utkanterna av staden ligger slumkvarter med folk som tvingats fly från väpnade konflikter i landet.” Stan är också berömd för att knarkkungen Paolo Escobar hade sin bas här på 70 och 80-talet.

Låter inte så kul kanske men vi hade ju hört mycket gott och att stan var värd ett besök.

Det visade sig stämma! Vi mötte positiva och stolta colombianer som absolut inte är trötta på turister utan välkomnar oss. Och vi upplevde ingen otrygghet när vi var ute och gick eller åkte Metro. Det är rent, snyggt och välordnat som vilken europeisk stad som helst.

Så här kommer det måånga bilder 😄

 

Vi flög inrikes med Vivaair till Medellin. Det tog bara ca 1,5 timme. Jag kunde njuta av utsikten över de snöklädda bergen Sierra Nevada de Santa Marta.

 

Vi hyrde en stor fin Airbnb-lägenhet i stadsdelen El Poblado. Utsikten över stan som klättrar upp på berget var häftig.

På kvällen såg vi stan glittra upp över bergen.

 

Stan var grönare än förväntat, klimatet är ”ständig vår”. Det betyder som svensk sommar med 20-25 grader på dagen och runt 17-19 på kvällen.

 

Tobbe och Krista hjälptes åt att navigera till tunnelbanan med hjälp av Maps.me-kartan. Funkade fint!

 

Medellin har även cable car, en linbana, som ingår i det ordinarie allmänna transportnätet. Allt känns väldigt modernt och väl underhållet, inget skrammel eller rassel. Här tog vi en tur upp till ett bostadsområde uppe i bergen.

 

Turen gick över plåttak och gröna kullar med höghus här och var.

 

Här serverades traditionell colombiansk mat. Vi lunchade på arepas och empanadas, majsbröd och en slags piroger. Och torta de carne, som var som friterad hamburgare.

 

De laddar för julen och pyntar massor.

 

Colombianska ungdomar spelar fotbollsmatch.

 

Vi tog en guidad tur i Comuna 13, en av sexton comunas i Medellin. Vår engelskspråkige guide Luis bodde i området och var en av många som lotsade turister här. Den här delen av Medellin ansågs för inte så länge sedan som en av de farligaste stadsdelarna i världen baserat på antalet mord. Här flödade knark- och vapentransporterna och inga vanliga vägar ledde mellan de ruckliga husen.

 

Här ser man bilder på området före upprustning (i svart-vitt) och efter. Man har anlagt ordentliga vägar, rustat hus och satt in flera rulltrappor för bättre framkomlighet. På vänstra bilden högst upp syns taken på rulltrapporna.

 

I Comuna 13 finns massor av muralmålningar, konstverk målade på murar och hus. Mural är inte graffiti utan konstverk som är tillåtna.

 

Varje målning har en djupare mening. Här är det en konstnär från Colombia och en från Venezuela som samarbetat. Den ska symbolisera svårigheten att lämna sitt hem som många av de som flytt från Venezuela har gjort.

 

Vilken konstutställning det var! I och med upprustningen och alla muralmålningar har det uppstått ett intresse att besöka området. Och när vi turister vågar oss hit skapas arbetstillfällen med restauranger och affärer.

 

Här är det en målning om slaveriets kedjor.

 

En M-bil 😋

 

Vi besökte ett par konstnärer i området också.

 

Den absoluta favoriten!! En chilensk konstnär har målat. Kvinnan på målningen symboliserar att vi alla är lika under huden. Nyckelhålet i hennes panna visar att vi behöver låsa upp våra sinnen. Nyckeln till låset bärs av tre fåglar i Colombias färger 🇨🇴. Fåglarna flyger fritt utanför buren, som kan öppnas och stängas som man vill (fönstret). Den här berörde!

 

En uppmaning till barnen.

 

Här visade vår guide stolt att husen formar ett hjärta. ❤️

 

Vi avslutade med Michelada, en öldrink. Man väljer fruktsmak, och den med passionsfrukt var supergod. Frukt, juice och öl blandas i ett iskallt glas med limesalt på kanten.

 

En kväll var vi i Parque Norte där det var ljusfest. Runt och i en liten sjö i parken var det otroligt många ljussatta figurer. Ankor, fiskar, ananaser, träd, grisar och lite mer julbetonat. En riktig folkfest.

 

Det var mycket folk som strövade runt.

 

Det var ett stort bolag, EPM, som var huvudsponsor. De håller på med el, vatten och gas i Medellin.

 

Det blev också en tur på ett närbeläget kaffeplantage. Far och son, båda hette Pablo, guidade runt oss bland kaffebuskarna. Här plockar de kaffebären nästan hela året. I Minca där vi också kollade in kaffeodling var det skördetid endast i november-december.

 

Bönorna är klara för rostning när skalet är borta.

 

Vi provsmakar kaffe från farmen. Det var väldigt gott, inte starkt men smakrikt.

 

Som avslutning besökte vi ett kaffelaboratorium där vi fick blindtesta riktigt fint kaffe, nr 1, bra kaffe, nr 2 och fulkaffe nr 3. Kaffe 1 och 2 exporterar colombianerna, och sen dricker de själva nr 3. Vi tyckte ju faktiskt att 1 och 2 var lite svagt och att nr 3 smakade mest kaffe, men smaklökarna är olika.

 

Många olika kaffebär finns det. Fast kaffebusken heter Arabica.

 

Lite kortspel i lägenheten på kvällen. Vi fick lära oss ett nytt roligt spel, Card Golf, av Phil och Krista.

 

Vi tog bussen ett par timmar öster om Medellin till den lilla stan Guatape och klippan Piedra El Penol.

 

Toppen på klippan är 2135 meter över havet, men själva klippan är bara ca 200 meter. Den är av granit och kvarts och man har byggt ett trappa med 740 steg upp till toppen längs den norra delen. Vi fick stanna några gånger för att hämta andan när vi gick upp.

 

Belöningen när vi kom upp till toppen var förstås en fantastisk utsikt. En jättestor insjö brer ut sig nedanför.

 

Trapporna nerför var byggda innanför trapporna som ledde mot toppen.

 

Vi promenerade från klippan nån timme till själva lilla stan Guatape.

 

Vi skulle kunnat ta en sån här liten tuc-tuc, men det var skönt att gå.

 

Guatape är berömt för att vara så färgglatt.

 

Torget mitt i stan.

 

Paraplytak skyddar mot solen.

 

Väl hemma i Santa Marta Marina igen kom ytterligare en svensk båt. Vi gick ut på en trevlig kväll hela svenskgänget från Bliss, Hakuna Matata, Major Tom och Moana. Fyra svenska båtar på samma ställe här i Colombia! Men i morgon är vi bara två kvar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: moanaforgus36 | december 7, 2019

Colombia del 1, Santa Marta och Minca

Santa Marta 7 december 2019 🇨🇴☀️

Oj vad tiden går, nu har vi varit här 2,5 vecka. Harmonium Cays med kanadensarna Phil och Krista har också kommit hit. Att få ordentlig klarhet i vad som gäller för incheckning, tillstånd för båten och hamnavgifter är inte lätt i sydamerikanska länder. Tillståndet gäller i 6 månader och kostade 1000 kr. Marinan är säker och allt funkar, dessutom är alla marineros väldigt snälla och hjälpsamma.

Marinan är lugn även om det blåser en del, vilket det gör ibland. Det finns gott om plats i marinan. Det går att ta upp båten på land några dagar för att utföra jobb. På land ligger en L 32, Rebeca, som ägs av en colombian. Tänk att Laurinkostrarna finns överallt.

Totalt sett är Santa Marta är en väldigt mysig plats. Det enda minuset är att det är lite för varmt, 30 grader eller mer dygnet runt.

På måndag flyger vi till Medellin och är där 5 dagar och veckan därpå blir det några dagars utflykt till Cartagena. Men mer om det senare.🇨🇴😎

 

Marina Santa Marta är den första marina vi varit i som praktiserar fingeravtrycksläsare istället för passerkort. Funkar ok till duscharna men inte vid marinagrindarna. Men där finns alltid en vakt som får öppna istället.

 

Längs strandpromenaden finns statyer som ska hedra ursprungsbefolkningen.

 

Den här bilden har jag tagit från nätet och den visar en man från ursprungsbefolkningen Wiwa Sierra Nevada indianerna. Vi har sett några av dem nere i Santa Marta, men de håller sig helst långt uppe i bergen. De har en klok grundtanke att om man tar något från jorden ska man lämna något tillbaka. Sierra Nevada de Santa Marta är ett bergsmassiv där högsta toppen är 5700 m över havet. Närheten mellan de höga bergstopparna och havet är unik, endast drygt fyra mil mellan kust och toppen. Indianerna tuggar enligt gammal tradition coka-blad från bergen, som de sedan blandar i munnen med malda snäckskal från havet. Snäckskalsmjölet har de i behållare som den han har i handen. Det tas upp i lämplig mängd med hjälp av pinnen. När det blandas i munnen ska det bli en uppiggande effekt och man ska orka gå länge. (Nej, vi har inte provat det 🙂

 

Vi tog bussen upp till närbelägna byn Minca där vi tillbringade några dagar med vandringar i bergen.

 

 

I bergen växer kaffebusken Arabica och skördetid av de röda kaffebären är november-december. Så det var plockare lite här och där.

 

Efter en brant och svettig vandring pustade vi ut på vår Bed&Breakfast några kilometer från Minca. En liten kaffefarm där vi hyrde ett rum. Hammockarna var sköna att vila i. Tobbe snarkade in direkt 😴

 

Så här ser kaffebären ut när de växer.

 

På kaffefarmen fick vi lära oss hanteringen från kaffebär till kaffetår av vår guide Saddam (från för övrigt var från Venezuela som så väldigt många andra som vi stött på)
Kaffebäret ska rensas från det röda höljet, och själva bönan ska torka. Här mortlar Tobbe och Saddam på gammalt vis för att få bort det torra skalet runt bönan innan den kan torkas igen och slutligen rostas. Och malas förstås. Vi pressar ju kaffe i båten, och fick lära oss att vattnet inte ska vara kokhett. Det ska svalna något innan man häller det på kaffet så smakar det bäst. Ja vilket hantverk! Och kaffet blev jättegott.

 

Det var en fantastisk vy över bergen, havet och Santa Martas glittrande ljus som vi kunde njuta av på kvällen. Dessutom svalt och skönt. Vi fick köra långbyxor och tröja på kvällen – skön kontrast till den 30-35-gradiga värmen nere i Santa Marta.

 

Utsikten från duschen var jag bara tvungen att dokumentera också…kolibrier och små papegojor i buskarna och träden utanför och många vackra fjärilar. Och ja, det är bara öppet, inga fönster behövs här.

 

Vill-ha-stolar på verandan vid vårt B&B. Colombianerna gillar verkligen färg!

 

Julstjärnorna blommade i bergen.

 

Den här har jag inte sett förut. Kotte eller blomma?

 

Längs vägarna körde motorcykeltaxi för de som inte ville gå. Ett poppis ställe var ett vattenfall, Pozo Azul. Där sålde de grillad banan med ost och marmeladbitar. Låter konstigt men var faktiskt gott. Kostade några tusen pesos, motsvarande inte ens en tia i svenska.

 

Rätt som det var kom den här killen bärande på tio meter bambu.

 

Bambusnåren är enorma.

 

Vi gick från Minca upp till Casa Elemento, ett annat ställe med härlig utsikt, ett hostel och en restaurang och bar. Grejen där är att de har ett par stora nät man kan ligga och gunga i medan man njuter av utsikten. Ett coolt ställe att besöka för framför allt unga backpackers. Vi höjde medelåldern ordentligt kan man säja…

 

Tillbaka i Santa Marta. Här klipper sig Tobbe för 7000 pesos, det är bara ca 20 sek. Billigast hittills. Betalar med kort gör vi bara på större supermarket, annars är det kontanter som gäller här, colombianska pesos.

 

Överallt säljs juicer, kaffe, majsbröd, dricka och allt möjligt hantverk. Här har de tagit tillvara plastkorkar i colombiafärger att pryda sina korgar med.

 

Alla dagar är det ungefär samma väder, sol sol sol, kanske lite moln, varmt, 30-35 grader. Och lite vind, ibland helt vindstilla (då kommer moskiterna) och ibland väldigt blåsigt. Men plötsligt hände det faktiskt att vi fick en stunds regn. Det var skönt. Men gatorna i stan blev till små floder.

 

Frukt och grönt köper man med fördel från försäljare som går runt med vagnar i stan. Colombia odlar det mesta, bananer, avokado, lime, mango, tomater, ananas mm. Och lulo, en exotisk frukt från Colombias högland som de pressar till en fantastiskt god juice. Colombianerna gillar juice.

 

En inhemsk rätt som säljs överallt är arepas. Arepas är majsbröd som man äter på flera olika vis, bara tunna som steks till frukost, eller som här lite tjockare med ost eller fyllning av kyckling.

 

Tragiskt nog finns även det här till försäljning. Färgglada korgar och väskor, hantverk gjorda av sedlar från Venezuela! Även hela sedelbuntar säljs. Venezuelas valuta verkar inte vara värd något längre. Det är många människor som flyttat från Venezuela för att få någon slags försörjning här i grannlandet Colombia.

 

Santa Marta är en väldigt levande liten stad med ett myllrande folkliv på vissa gator och lugnare på andra. Alla bilar, motorcyklar och bussar tutar, man får verkligen se sig för och kuta över gatorna ibland. Häftiga målningar på många hus. Och väldigt vänliga och hjälpsamma invånare som gärna hälsar glatt Buenos dias även på oss gringos. Men det är få som kan någon engelska. Det är stapplande spanska och teckenspråk som gäller för oss.

 

En lugn gata på morgonpromenaden. Gatorna har inga traditionella namn, utan de som går från havet och upp i stan heter Calle 24, Calle 23, Calle 22 osv. De korsande gatorna som går parallellt med havet heter Carrera 1, Carrera 2, Carrera 3 osv.

 

Utsikt från sittbrunnen. Från nocken på bryggan går ett par båtar ut dagligen med turister. Många colombianer reser hit på sin ledighet.

 

Vattnet här på marinan är drickbart säjer en del, men andra säjer att det inte är det. Kokar man det ska det i alla fall funka till matlagning. Så vi bunkrar köpevatten för rent dricksvatten. Billigast köper man det i plastpåsar om 6 liter. Så vid varje morgonpromenad blir det ett par påsar eller vattendunkar. Det kommer att behövas senare till San Blas. Vi har ju ingen watermaker men stora vattentankar.

 

 

Skrivet av: moanaforgus36 | november 24, 2019

Aruba 🇦🇼 och till Santa Marta, Colombia 🇨🇴

Dags att segla igen!

Vi kastade loss från Spanish Water i Curaçao och fick en skön segling för genuan norrut och släppte i ankaret vid öns nordvästra del, Santa Cruz. Hit kom också kanadensarna med Harmonium och amerikanska Kiana.

Tidigt på morgonen därpå skulle vi och Harmonium segla till Aruba. Men Harmoniums motor startade inte. Så vi blev kvar en dag till och försökte få igång motorn. Det visade sig förmodligen att det läckte ut kylarvatten.

Dagen därpå, 14 november, kastade vi loss för att segla till Aruba. Harmonium gick tillbaka till Curaçao marina.

Vi fick en soft segling hela vägen. Framme vid Barcadera tråcklade vi oss in till inklareringskajen där vi besökte immigration och customs. Dessutom kom ett par killar från customs till båten på hembesök och öppnade skåp och kikade runt. Vi blev tillslut godkända och hann göra loss och gå en bit norrut för att släppa ankaret i en fin bukt innan mörkret. Hit kom också svenskbåten Cibidarra och dagen efter Kiana.

Wifit från strandrestaurangen räckte till båten.

Aruba är en ö med mycket stränder och turister främst från USA.

Vi strövade i staden Oranjestad och provade på casino.

Vindarna såg fortfarande bra ut för segling till Colombia så den 20 november drog vi upp ankaret för att segla de 290 M till Santa Marta. Vindutsikterna var O -NO 5-14 knop.

Vi hade nu bestämt oss för att gå till Santa Marta, roligare att ligga i en stad. Puerto Velero som vi också fått tips om är bara en marina med långt till närmaste stad. Tydligen ska inklareringen vara billigare i Santa Marta.

Första natten på seglingen dör vinden och jag ska starta motorn men det säger bara ”rrrrrrrrr”. Ojdå! Har startmotorn pajat? För tre segel kämpar Eva för att hålla fart på båten medan Tobbe gör en första felsökning. Vi skvalpar fram i ca 2 knop.

När det ljusnar börjar vi leta efter felet på allvar. Startbatteriet visar 12,9 volt och borde ju vara ok. Men när vi kopplar bort det och ansluter ett av förbrukningsbatterierna istället startar motorn. För lite ampere i startbatteriet. Ok, det är från 2007…

Glada puttrar vi nån timme men så kommer det frisk vind och motorn behövs inte längre. Vi dansar undan i en snabb slör för fulla ställ. På natten rullar vi in lite av genuan och focken och får en lugnare gång.

Tredje dagen ser vi Colombias🇨🇴höga berg och seglar efter kusten och förtöjer i marinan innan mörkret.

Vi får ett vänligt bemötande och skepparen får till och med en kall colombiansk öl av glada marineros.

Det visar sig sen att det inte är så dyrt ändå. 23 USD per dygn vid marinan om vi stannar minst tre veckor, och totalt 110 USD för inklarering och cruisingpermit för båten att segla i Colombia. 

Och landet och folket känns riktigt mysigt. Och billigt är det. Santa Marta är en riktigt fin stad. Så här blir vi kvar några veckor och kommer göra olika utflykter i landet.

Nu ligger vi bredvid svenskarna Najden Major Tom och Oystern Bliss.

 

Sista natten vid Spanish Water gick vi till flytbryggan precis i inloppet. Där blev det bad och ett besök på den lyxiga resorten.

 

Moana under ytan. Vattenrodret till vindrodret är på plats.

 

I gryningen skulle vi ju segla iväg från ankringsviken på Curaçao mot Aruba tillsammans med Harmonium, men deras motor startade inte. Vi förtöjde intill och Tobbe och Phil mekade länge och väl innan de fick ge upp. Vi fick segla själva morgonen därpå, och Harmonium fick segla tillbaka till motormecken på Curaçao Marina.

 

Aruba i sikte. Dags att hissa en ny gästflagga 🇦🇼

 

Men vadå Aruba? Det här såg ju inte så fint ut. Var är stränderna och palmerna? Här ankrade vi inte.

 

Det blev en fin ankring utanför den här stranden.

 

Galleria i Oranjestad, huvudstaden på Aruba.

 

Det var många leguaner där. Och casinon.

 

Det blev ett intressant studiebesök på ett av de många casinona🤪 Vi blev medlem (gratis) och fick ett kort laddat med 10 USD (gratis) att spela för. Det var väldigt krångligt att förstå hur man skulle göra, inga enarmade banditer här inte. Men vi lyckades få till det till slut och kunde inkassera den fantastiska vinstsumman på – 25 cent!! Nä spela på casino, det är inget för oss 😊

 

Vi hittade ett spännande snabbmatshak, Isla Pop. Maträtterna hade namn efter filmer, skådisar artister och popgrupper. De hade mat som hette ABBA och Roxette bland annat. Vi åt en slags kyckling- och köttfärsröra som låg på stekbananer istället för hamburgerbröd. Väldigt gott. Och mycket!

 

Inflygningen till landningsbanan var precis vid ankringen.

 

Det här får man passa sej för, vassa sjöborrar som gömmer sej på botten.

 

En parad gick genom stan. Alla var målade kolsvarta och delade ut godis till barnen.

 

Vi tog en buss längre norrut, till Eagle Beach. Turkosblått hav och vita stränder 🌴☀️🏝🏖

 

Pelikan-konferens.

 

Aruba är välbesökt av kryssningsfartyg.

 

Utanför norra Colombia fick vi besök av en flock stora gråspräckliga delfiner som simmade ikapp med Moana en lång stund 👍😄

 

Skön segling i medvind med tre segel hissade.

 

Så angör vi Santa Marta, Colombia, efter 2,5 dygn.

 

En första stadsrunda i Santa Marta gav positiva vibbar.

 

Det känns att vi är i Sydamerika nu.

 

 

 

Skrivet av: moanaforgus36 | november 10, 2019

Curaçao oktober-november 2019

🇨🇼Curaçao 11 november 2019

Onsdagen den 16 oktober kommer vi tillbaka till Curaçao där SY Moana ligger. Vi har bett marinan att flytta Moana till platsen där man får jobba med båtarna. Och där ligger hon också. På torsdagen kör vi igång och jobbar på, 10 tim per dag fram till hon sjösätts på tisdagen. I 35 graders värme blir det väldigt svettigt. Under tiden som Moana står på land bor vi på hotell. Skönt att somna med aircondition.

Moana såg väldigt fin ut inne i båten och inga konstiga dofter.

Vi river täckningen, bananskyddspressarna från La Palma är fortfarande med. Tvättar och polerar, målar botten, sätter tillbaka den rengjorda propellern med nya anoder, gör två nya hål högre upp i skrovet för länspumparna.

Kul att träffa Ladybird med Berit och Anders igen. De träffade vi första gången i Viana De Castelo, Portugal 2016.

Här träffar vi också Najaden Major Tom, Oyster 56 Bliss och Najaden Innalou. De två tidigare ska också till Colombia, Innalou ska segla österut och vidare till Europa.

Vi köper nya AGM batterier. De gamla är nog inte helt slut, men eftersom vi kommer ligga mycket på svaj så är det viktigt att de behåller laddningen. Så märker vi att kylen krånglar. En meck kommer med sitt ”stetoskop”. Det läcker inget freon och kompressorn är hel, men fläkten som kyler kompressorn går ojämnt. Och när den stannar, stannar också kompressorn automatiskt. Han byter fläkten så funkar kylen.

Bredvid oss på land låg det två slovenier i en båt som de köpt för vrakpris. Och nu har de kommit i vattnet. De håller på och renovera hela båten. De tar tacksamt emot våra gamla batterier. De ska segla till Venezuela och där kan de sälja batterierna.

På fredagen lämnar vi marinan och tuffar i frisk motvind till Spanish Water där vi lägger oss för ankar. En smal kanal och sen öppnar sig ett stort innanhav.

Marinan har varit riktigt bra. Trevlig personal med bra teknik och bra miljö för båten.

Härligt att komma på svaj med lite mer fläkt och här ligger också Ladybird. Den röda Northern Light ligger här också och är till salu. Hon verkar svårsåld. Vi är och tittar på henne. Inne är båten väldigt fin men börjar se lite sliten ut på utsidan. Vid bryggan där vi lägger jollen finns också locals med sina båtar. De är ofta vid sina båtar och är verkligen vänliga. Här får vi också vatten. Normalt kostar vattnet. Finns också några restauranger med bra WI-FI. Och runt omkring finns det lyxiga resorter.

Naturligtvis träffar vi också kanadensarna, Phil o Krista som ska segla åt samma håll som oss. Sten och Francois kommer också.

När vi ligger på svaj fortsätter vi att färdigställa båten för segling. Monterar dit den nya Victronregulatorn till ena solcellen. Men tråkigt nog slutar den och fungera efter två dagar. Kontaktar Odelco och de vill veta hur den är inkopplad och konstaterar att det är rätt gjort. Får ta med den hem i vår. Nåja vi får fortsätta med den vi har till båda solcellerna.

Ena lågan till gasolspisen slocknar. Provar att göra rent de små stiften och nu funkar den.

Varje dag kommer det en minibuss hit som kör oss gratis till en stor affär och där finns det också Budget Marin, båtaffär.

Vi gör utflykter med Ladybirdarna. Blir också några sittningar med Sten/Francois och Krista/Phil.

Nu är det söndag 10/11 och vi planerar att klarera ut på måndag för att segla till Aruba. På tisdag går vi upp till norra Curaçao och lägger oss för ankar för att dagen därpå segla de 55 distansen till Aruba och komma fram när det är ljust.

Vi blir väl några dagar på Aruba för att sen segla de 300 distansen till Santa Marta, Colombia. Vinden dit är NO till O och det är medström. Rundningen av Colombias nordliga udde har rykte om sig att det kan vara hård vind och besvärlig sjö. Men oktober och november ska vara de bästa månaderna.

Planerar också att gå till Puerto Velero som har en betydligt billigare marina. Där låter vi nog båten ligga när vi åker runt i Colombia 🇨🇴. Sedan kanske det blir Cartagena och besök till öar som ligger utanför kusten.

 

 

Tillbaka till Curaçao Marina där allt var sig likt.

 

Moana inpackad i sitt solskydd var flyttad från sommarförvaringen till working yard. Så det var bara att sätta igång och jobba i den 35-gradiga värmen.

 

Anders och Berit kom på besök. De hade jobbat hårt med Ladybird och låg redan ankrade i Spanish Water.

 

Vi bodde på hotell i stan under tiden båten stod på land, och fick en skön promenad i gryningen till marinan. Papegojorna kraxade för fullt i träden

 

Vi jobbade i fem dagar innan vi sjösatte. Botten målades, friborden polerades och båten gjordes ren. Inne i båten var det väldigt fräscht, inga mögeltendenser.

 

Trevlig grillkväll på marinan. Vi träffade svenska båtarna Bliss, Major Tom och Innalou.

 

Tobbe flyttade två länspumpshål i skrovet högre upp. Svettigt jobb i sittbrunnsluckan…

 

Så var hon klar för sjösättning!

 

På Curaçao Marina är de väldigt varsamma och proffsiga när de hanterar båtuppdragning och sjösättning, och man är glad när det är klart. Melissa på kontoret skrattade och sa ” Yeah I know, you are all soooo happy when the boat is in the water again”

 

När vi sjösatt stannade vi i marinan vid bryggan några dagar. Vår gamla kyl som funkat så fint hittills började hacka. Vi fick kontakta en reparatör som kom med sitt stetoskop/mätinstrument. Som tur var visade det sig vara bara fläkten som behövde bytas, och det fixade han på ett par timmar.

 

Och så var det batterierna som behövde bytas. Tur även här, hittade nya AGM-batterier i rätt storlek så Tobbe slapp bygga om under kojen där batteribanken bor.

 

Äntligen dags att lämna den varma marinan och gå till den stora ankarviken Spanish Water på Curaçaos södra sida. Här fläktar det bättre.

 

I Spanish Water ligger en svensk klassiker som är till salu, Northern Light.

 

Vid inloppet till Spanish Water ligger det här CapeCanaveral-liknande ankrat.

 

Det är så fina färgglada hus i Willemstad.

 

 

Anders och Berit träffade holländske Paul, som har släkt på ön. Han tog oss med på en rundtur i sin bil.

 

Vi fick punktering innan vi lämnade stan. Här försöker Anders banka bort reservhjulet som rostat fast under bilen.

 

Reservhjulet satt ohjälpligt fast, så det blev till att montera av punkahjulet. Paul och Tobbe rullade det till en däckfirma en bit bort. Den var stängd, men en kille kom och erbjöd skjuts till en annan däckfirma som var öppen. Där bytte de däck. Och den snälla skjuts-killen väntade under tiden och skjutsade sen tillbaka till bilen. Vänliga människor här!!

 

Under tiden de var borta vaktade vi andra bilen….och Anders föll på knä..

 

På västra ön finns gamla slavbostäder.

 

Vi åkte också till några häftiga grottor där urinnevånare bott.

 

Avslutade med ett skönt bad. Paul gillade att parkera nära 😊

 

Utombordaren krånglade så vi fick bogsering i mörkret av Ladybirds dinge. Dagen därpå krånglade motorn igen när vi var inne vid dingebryggan där även lokalos-fiskarna håller till. En vänlig kille kom och hjälpte till att fixa startsnöret till snurran, och ville absolut inte ha någon ersättning för det.

 

Vi träffade kanadensiska vännerna Krista och Phil igen. Harmonium Cays heter deras båt.

 

En söt liten geckoödla som gillade att äta av en bit karamell.

 

Från både Curaçao Marina och Spanish Water går det en gratisbuss om dagen till en supermarket där det funkar fint att storhandla. I närheten av den finns även två båtprylaffärer och en tvätt. Man får ett par timmar på sig och sen kommer bussen och hämtar igen. Jättebra!

 

Lite båtunderhåll igen, slipa och lacka mahognyramen runt skylighten.

 

Dramatiska klippor bakom en flock vadarfåglar.

 

Papagallo beach, en fin resort där vi tog ett svalkande dopp.

 

Drygt sex veckor kvar till jul och Tomten börjar förberedas sej under palmerna…

 

 

Den 28/2 kastar vi loss från Point-a-Pitre med ny besättning, Staffan och sonen Max. Får en frisk ostan i sidan när vi seglar söderut för att runda SV Guadeloupe. Vinden håller i sig även när vi seglar norrut efter västra sidan. Men sista biten fram till Pte Malendure dog vinden och Volvo Pentan fick puttra.

Provade och fiska men inget napp. Ankrade innan solen gick ner. Max snorklade direkt och sen blev det Blue Marlin till middag.

Ön Pigeon Point som ligger precis utanför är Naturreservat med Cousteau park lockar till snorkling.

Vi tänkte ta färja till ön, men det blev dingen i stället. Tillsammans med mycket turister snorklade vi bland korall och mycket fiskar.

Här träffade vi också Lilla-My (L-28) med Pelle som seglar solo och Xena (X-båt) med Anders och Gun.

Den 2/3 tuffar vi 9 distansminuter till Deshaies. När vi ska ankra strejkar ankarspelet, det bara klickar när vi trycker på kontrollen. Så det blev manuell hantering istället.

När vi promenerar runt i byn kommer Anders från Ladybird joggande i värmen, kul. Vi missade dem när vi gick in i viken.

Nästa dag besökte vi en botanisk trädgård, ett väldigt fint ställe där det också fanns olika papegojor.

På kvällen är vinden svag, strömmen gör att vi snurrar så vi kommer nära en annan båt. Vi ankrar om. Under natten är det kraftig vind så Eva sätter på ankarvakten. Vi snurrar men CQR-ankaret ligger fast.

 

Deshaies, nordvästra Guadeloupe. Här har det spelats in en polisserie som vi inte sett, Mord i Paradiset.

 

Häftigt träd i botaniska trädgården

 

På botaniska trädgården fanns en jätteinhägnad med papegojor som var hur fina som helst.

 

Det fanns matstationer med dricka som vi fick ge dom.

 

Filosofisk stund i kvällssolen över Deshaies.

Antigua 🇦🇬

På morgonen den 4/2 är vinden fortfarande frisk. Efter brödköp kastar vi loss för segling till English Harbour på Antigua🇦🇬43 distans. Vinden är ONO 8 – 12 m/s, så vi får lättbidevind till halvvind. Eva och Max ser en valstjärt klart och tydligt, säger de. Vi glider in i viken och girar styrbord och släpper ankaret utanför en fin beach innan mörkret. Som vanligt är Max snabb i vattnet och snorklar. Självklart avnjuter vi en förtöjningsbers och är nöjda med den vackra viken. På andra sidan viken vid Lord Nelsons gamla näste ligger marinan. I mörkret ser vi de belysta höga masterna. Dagen därpå vandrar vi runt bland De gamla stenhusen som är bevarade sen Nelsons tid. Och i nästa vik, Falmouth ligger det flera riktigt stora yachter. Blir en god middag på hamnkrogen med vy över Falmouthviken. English harbour där vi ligger är mindre och känns trevligare.

Blir några dagar med vandring och slappa på beachen.

Härifrån flyger Max hem till jobb i Sverige. Kul att du ville vara med oss👍

Vi seglar norrut efter Antiguas västra sida till Jolly Harbour. Vi ankrar utanför inloppet till byn och marinan. Ankarspelet strejkar fortfarande. Verkar som 100 amperes automatsäkringen har pajat. I båttillbehörsbutiken hittar vi en ny och efter byte så funkar spelet.

Jolly bjuder på lugn och fin ankring samt fina beacher. Byn är liten.

 

Vi vandrade upp till Shirley Hights för att njuta av utsikten. Här ser man English Harbour närmast, och nästa vik är Falmouth.

 

När gastarna låg på beachen passade vi på med lite samarbetsunderhåll. 😉Solen har käkat på tråden som fönstret i sprayhooden är sytt med.

 

Båtarna i Falmouth var inte bara stora, en del var gigantiska. Fascinerande. De har egen crew som håller efter allt, porttelefon vid landgången, diverse små leksaker som motorbåtar och vattenscootrar i förvaringsutrymmen här och där och allt annat man behöver.

 

Stränderna på Antigua var fantastiska, och vattnet klart och turkost. 🌴😎🌞

St Barth🇫🇷

I Jolly Harbour klarerar vi ut från Antigua den 12/3 och seglar de 75 distansminuterna till St Barth. Halvvind till slör i svag vind, 5 – 7 m/s.

Provar fiskelyckan och snart nappar det, visar sig vara en barracuda. Men vi vill ha godare fisk, så den får gå till havs igen. Men snart blev det napp igen och nu får vi upp en fin guldmakrill som är havets bästa👍. Den räcker till 2 middagar åt oss tre.

I mörkret smyger vi fram efter St Barths västra kust. Innan inloppet till hamnen Gustavia släpper vi ankaret – och nu med ett fungerande spel.

Innan kojning blir det romjulle och förtäring.

Alla tre tycker vi att ön är en höjdare förutom ankringen som är guppig och också långt till dingydock. Det var bättre -85 när vi låg här med Vahine och fick plats vid kajen längst in i viken. Nu är det bara lokala båtar och storyatcherna som får lägga sig där.

Men vi trivs på snäckbechen, puben Selekt med svenska anor, restaurangerna och strövande bland de fina husen som ibland påminner om Sverige. Ön tillhörde Sverige från 1784- 1878 då vi sålde den tillbaka till Frankrike.

Innan vi lämnar ön går vi några distans till norra delen av St Barth och ankrar en natt.

 

Staffan med den infångade Doradon. Filmsnutt på själva fiskandet finns på Facebook.

 

St Barths hör till Frankrike nu, men har en egen flagga. Stadens vapen har de tre svenska kronorna.

 

Gustavia är uppkallat efter svenska kungen och vid de hus som finns kvar från den tiden finns informationsskyltar på svenska. Och franska förstås 😊

 

Varje gata hade kvar sitt svenska namn.

 

En liten pärla, Shell Beach. En strand med bara snäckor istället för sand på gångavstånd från stan. Och klart fint vatten och bra snorkling.

 

Ett vattenhål i stan, anrika Select bar, där svenska spår finns överallt. Kolla runt beställningsluckan.

St Martin

Den 18/3 går vi 25 distans till St Martin som ligger NW om St Barth. Ön St Martin är två länder, den är delad på mitten med den holländska delen i söder och den franska i norr. Vi går till Marigot på den franska sidan eftersom det ska vara billigare och bättre att klarera in där.

Svag slörvind. Sista biten in i stora bukten, Margot Bay på franska sidan får vi motvind, så det blir motor. Vi ser fortfarande spår efter orkanen som svepte över ön i september 2017.

På höjden ligger rester av Fort Louis. På varje ö finns det minnen från striderna som har utkämpats sen 1600-talet för att inta öarna. De var främst mellan England och Frankrike men även Spanien och Holland.

Vår plan var att segla SSO till Newis innan skuttet till Bonaire. Men vinden ligger envist på SO så vi skippar det.

 

Utsikt över Marigot Bay från ruinerna efter Fort Louis

 

Stan är fortfarande märkt efter orkanen Irma som drog över i september 2017.

 

Här såg vi den största leguanen som vi nånsin sett. Han var nog minst två meter lång.

 

Kloka ord på en foodtruck.

Bonaire🇧🇶

Drar upp ankaret den 22/3 och seglar mot Bonaire, 480 distans. Lugna ostliga vindar. Se tidigare inlägg om seglingen.

Efter 3,5 dygn angör vi norra udden i mörker. När vi rundar udden får vi sjölä, men ändå frisk vind. Till slut hittar vi en boj i mörkret. Eftersom de vill bevara korallerna är det ankringsförbud. Runt hela ön är det en korallklack som sträcker sig ca 75 m från land. Turkost kristallklart vatten och mycket fisk.

Fina dykvatten runt hela ön.

Det är en mysig ö med en liten lugn stad. Här träffar vi Phil o Krista igen på Harmonium Cays från Canada och danskarna Karsten och Jeanette i Notorius.

Vi bilar runt ön och hyr även cyklar. Här ser vi för första gången flamingos som lever fritt. Hela tiden kommer det stora crusingbåtar.

 

Staffan hittade sköna viloplatsen.

 

Dags att hissa Bonaires gästflagga. Bonaire är B i ABC-öarna och hör till Holland men är inte med i EU. Valutan är USD.

 

Här ligger Moana på boj vid kanten där den grunda botten övergår i fyrtio meter djup. Man kunde snorkla direkt från båten och se fina fiskar.

 

Färgglada hus på affärsgatan i Kralendijk, huvudstaden på Bonaire. Stan lever upp när kryssningsfartygen kommer, och det är ofta. Då är det marknad och shopping som gäller.

 

Här ett av de mindre kryssningsskeppen.

 

Det fanns exklusiv shopping. De här passar nog inte på en segelbåt…

 

Alltså nummerplåtarna var små konstverk! Och divers paradise som det står var det nog för det var otroligt mycket folk som åkte runt i truckar med all dykutrustning. Parkerade och gick ner till diving spots som låg längs hela västra sidan av ön.

 

😄Här gäller det att se upp!

 

På södra delen av ön utvinner de salt från havet.

 

Slave huts, hus som byggdes åt slavarna som jobbade med saltproduktionen. Slavarna hade sina familjer längre norrut på ön, för långt för att kunna gå hem mer än en gång i veckan.

 

På den torra ön använder man kaktusar till staket.

 

Kaktusstaket även inne i stan

 

På Harmonium lärde vi oss att spela Domino Mexican Train av Phil och Krista. Det var kul!

 

Vi hyrde cyklar med Phil och Krista och stannade vid diving pointen 1000 steps och snorklade.

 

Snorkling vid 1000 steps

 

Parrot fish, de var orädda och många.

Curaçao 🇨🇼

Till Curaçao får vi en toppensegling med spirad genua och focken och storseglet i lä.  Mitt ute på havet får vi se ett fågelstreck, och inte vilka fåglar som helst! Det var ett trettiotal rosa flamingos som flög strax ovanför vattnet i ett rakt streck mot Bonaire. Häftigt!

Första natten ankrar vi i en lugn vik på SV sidan tillsammans med Harmonium Cays.

Dagen därpå slörar vi till marinan som ligger i Willhemstad. För att komma in i viken måste de öppna en svängbro. Vi passerar fina färgglada hus som kantar kanalen.

Här ligger vi vid brygga drygt 2 veckor innan båten tas upp.

Utforskar staden och ön blandat med båtjobb. Mest rengöring och inpackning, eftersom vi ska lägga båten på land här under sommaren.  Ca 30 tkr kostar det för nästan 6 månader. Allt blir nu dyrare, eftersom svenska kronan är låg.

Hit kommer också Ladybird och några nya svenskar som också ska lägga upp båten här.

Den 4 maj flyger vi till Sverige och det känns riktigt kul komma hem.🇸🇪👍

Willemstad delas av en kanal med stadsdelarna Punda, som är äldst, på östra sidan och Ontrabanda på västra sidan. De binds samman med med en pontonbro för gångtrafikanter och en hög motorvägsbro för bilarna. Pontonbron öppnas när man kommer, bara att ropa på VHF kanal 12. Stan finns på UNESCOs världsarvslista. För väldigt länge sen var husen vitkalkade, med den vita färgen förbjöds på grund av att det bländade. Så då målades de i alla de här vackra färgerna som går igen i hela stan. Containerfartyg går i kanalen och en stor arbetshamn ligger innanför.

 

Platsen heter Boka Pistol på nordöstra Curaçao. Här är havet mäktigt.

 

Svenska Roger, soloseglare på Solea, hjälpte oss att reda ut det här med batteriernas koppling 🙏 Tack igen!

 

Konstverk igen. Bilplåtarna på Curaçao med de vackra husen.

 

Förutom många mindre papegojor har vi sett Orange trupial, en orange fågel stor som en liten skata. Den är Venezuelas nationalfågel och finns även på ABC-öarna.

 

Färgstarkt på Curaçao

 

Skönt gäng 😍 Moana, Harmonium Cays och Ladybird lyxar till det

 

Kvällspromenad med Anders och Berit

 

Moana dras upp på land på Curaçao Marina. Proffsiga var dom och lugnt och fint kom hon upp.

 

Först sätts båten på en working yard. Och kul att vi hamnade bredvid Ladybird så vi fick tjoa lite 😄

 

Ritz Hotel. Skönt att bo här när vi jobbar med båten på land. Och gångavstånd 👍

 

Moana sommarfixad och inpackad i bananplantagepressen från La Palma. Den håller än. Hon kommer köras upp till långtidsförvaringen bakom stängsel under nästa vecka. Vi ses i oktober igen!

Skrivet av: moanaforgus36 | april 6, 2019

Martinique-Dominica-Guadeloupe februari 2019

 

Martinique 

Sainte Anne på sydvästra Martinique visar sig vara ett mysigt ställe med bra och lugn ankring. Förutom jenkarna och kanadensarna så träffar vi också många svenska vänner.

Vi gör några vandringar söderut på Martiniques sydligaste udde och även norrut upp på några kullar. Naturen är inte som en frodig djungel som på de tidigare öarna.

En afton bjuder den kanadensiska båten Harmonium in till en trevlig cocktail-tävling. Varje båt tar med sig sin cocktail och så röstar vi. Vinnare blir en smoothie-variant baserad på innefrukten cherimoya skapad av jenkarna Mike och Nancy i Lost Loon.

Eftersom värmen trycker på i sittbrunnen letar vi upp en kapellmakare som syr ordentliga solskydd som vi hänger ner på sidorna från biminin. Det är syntetiskt material med hål i som släpper igenom vinden och som vi också ser igenom. 

Den lilla byn är riktigt trivsam och i butikerna finns det mera gott för magen än på EC-öarna och dessutom billigare.

Här återser vi också Veikko och Hanna som vi första gången träffade i Spanien 2016. De ska segla till ABC-öarna, så kvällen innan har vi en avskedssittning i deras fina Joshua som är en fransk stålkoster. Ja, vi träffar så många trevliga vänner och så blir det sorgligt när vi seglar åt olika håll.

Den 2/2 kommer Benke och Carin och mönstrar på Moana. Vi åker längst in i viken till Le Marin där marinan ligger och lägger till vid brygga ett par nätter. Jättekul med besök av gamla vänner. Vi bunkrar för några dagar och den 4/2 seglar vi norrut i svag vind och solsken. 

Efter 15 M ankrar vi i Anse d’Arlets. Här ligger också Asha som kommer över på en solstänkare och sen avnjuter vi Carins skaldjurspasta. Fin vik med beach och en liten by, och rolig snorkling med många fiskar. Ligger kvar två nätter.

Sista hamnen på Martinique blir Saint Pierre. Här finns det bojar men vi lyckas att ankra trots att det är en liten yta där det är tillräckligt grunt. Här hade de ett vulkanutbrott 1902 som begravde hela staden. En del byggnader är fortfarande svarta. Eva och jag vandrade upp till ett helgonmonument som ska ge fiskarna lycka. 

Eftersom vi lämnar Frankrike så klarerar vi ut och det sker på datorer på turistbyrån. En person kollar och skriver ut ett utklareringsdokumentet till oss som visas upp i nästa land.

Sittbrunnen full av kanadensare och jänkare 🇨🇦🇺🇸🇸🇪☀️

 

Härligt att kasta loss från bryggan i Le Marin med Benke och Carin

 

De nya solskydden funkar fint.

 

Svarta ruiner i St Pierre är bevarade efter vulkanutbrottet 1902 som ödelade hela stan. Syns det att vi är svenskar? 🇸🇪Tobbe och Benke har innebandylandslagets uniform 😄

 

Utsikt över St Pierre med vulkanen i bakgrunden. Nästan alla stadens innevånare, över 30000 personer, dog under vulkanutbrottet. Endast tre stycken överlevde.

Dominica

Den 8/2 hissar vi segel i frisk vind för att segla norrut till nästa ö, Dominica. Vi får fin halvvind och vi forsar på bra med revad stor och fock. Skönt att slippa bidevinden som blir stötig med Atlantvågorna. Väl i lä av gröna och frodiga Dominica dör vinden, så sista biten till Portsmouth som ligger på norra sidan blir det motor. När vi går in i bukten kommer det en snabbgående båt mot oss. Det visar sig vara Titus som senare blir vår guide på ön. Här är guiderna organiserade och tar väl hand om seglare. De erbjuder såväl utflykter som grillafton på stranden, och fixade påfyllning av gastub. 

I viken är det riktigt fin ankring. Hit kommer också båten Asha, våra holländska vänner John och Asha. När vi vandrar i byn så märks det att vi är på en EC-ö. Inte lika städat som på de franska öarna, men väldigt trivsam med vänlig befolkning. Spår efter orkanen september 2017 syns här och där.

Vi gör en utflykt på Indian river med Titus och en bilutflykt runt ön med besök på chokladfabrik, djungelvandring och besök till vattenfall. Ser vilda papegojor.

Vi avnjuter också en barbecue tillsammans med andra seglare på beachen, som locals ordnar. Dominica är en riktigt trevlig ö!

 

Snäckbeprytt hus på Dominica

 

Titus guidade, rodde och roade oss uppför Indian River. Vi fick bland annat se rester av en inspelningsplatserna för Pirates of the Caribbean-filmerna.

 

Häftiga träd på Dominica.

 

Det var för-karneval med massor av musik i stan och alla var på huvudgatan.

Iles des Saintes

Den 12/2 seglar vi tillsammans med Asha till öarna Iles des Saintes som ligger söder om Guadeloupe, och hör dit. Återigen en skön segling i halvvind. När vi kommer in i bukten vid Terre-de-Haut finns det inga lediga bojar och ankring får bara ske längre ut. Men där blir det skumpigt så vi går till en lugnare vik runt hörnet. Dagen efter går vi tillbaka och hittar en ledig boj precis utanför den fina byn.

Här är det gott om turister. Turbåtar går till Guadeloupe härifrån, så det är många som kommer med dem. Vi besöker fortet från början av 1800-talet som också visar sig vara ett museum, och vi gör kortare vandringar till de andra vikarna runt ön varvat med beachbesök. Självklart blir det restaurangbesök också, och på kvällarna kommer kortleken fram och vi spelar plump.

Ja det blev riktigt trivsamma dagar på den lilla ön.

 

Iles des Saintes

 

Bad bland fiskebåtar. Moana är på boj därute.

Guadeloupe

Men nu närmar vi oss sluthamnen för Benke och Carin så den 17/2 hissar vi segel för åter en halvvindssegling till huvudstaden Pointe-a-Pitre på Guadeloupe. Söderlundarna har verkligen haft rätta vindarna med sig. Inte en enda stönig bidevindsbog. Första kvällen lägger vi ankar på västra sidan av kanalen för att dagen efter gå in till marinan Basse-du-Fort. 

På kvällen ordnar vi tillsammans med Asha ett välkomsparty för Ladybird, Berit och Anders, ombord på Moana.

Marinan är bra, 25 € per dygn, men stadens byggnader ser slitna ut. Vi besöker ett jättefint slavmuseum. Och efter två dagar i staden tar Carin och Benke flyget till Svedala. Tack för riktigt trivsam och rolig samvaro med er. 

Själva går vi ut för ankar för att vänta in nästa besök, vännerna Wallhem som kommer den 26/2.

Tillsammans med Ladybird och Asha hyr vi en bil och åker till västra sidan för att vandra i bergen. Väl uppe i bergen är det riktigt regnigt, blåsigt och kallt (ja faktiskt😊) så vi hoppar över vandringen. Åker till ett Zoo som ligger fint inbäddad i den naturliga djungeln. Häftigt ställe med en mängd olika kattdjur, apor, ormar och fåglar. Och hängbroar högt upp i regnskogsträden.

Dagen efter seglar Asha och Ladybird norrut efter västra sidan. Åt det hållet blir det också för oss när Wallhemmarna mönstrat på, och vidare mot Antigua.

 

Tobbe och Benke på seglingen till Guadeloupe

 

En butik med färgsprakande traditionella kläder i Point-a-Pitre.

 

Slavmuseet i Point-a-Pitre är en otroligt stor och påkostad byggnad som känns lite malplacerad i den annars rätt slitna stan. Men utställningen var väldigt intressant, handlade inte bara om slavhandel utan Karibiens historia. Och dessutom fick vi engelsk guidning i hörlurar. Det var ett plus, i detta annars väldigt franska land.

 

Det var ett par väldigt vackra och nyfikna tukaner på zoo. (Och fascinerade åskådare 😊)

 

I skrivande stund den 6 april är vi på Bonaire 🇧🇶👍😎

Skrivet av: moanaforgus36 | mars 26, 2019

25/3 Saint Martin – Bonaire

25/3 kl 20.20 angör vi norra udden. sista 10 timmarn ökade vinden till 7_9 m/s. snitt 6,2. Hittade 1 boj i mörkret. lugn segling med stabil O vind, lite svag. Men oj vad lite djurliv. ost o kex innan kojen.

Older Posts »

Kategorier