Här kommer en sammanfattning med bilder om vårt besök i Brasilien. Just nu är vi i Saint Laurent du Maroni, Franska Guyana. Här är internet bättre och vi jobbar med att uppdatera bloggen.
12 januari 2018 kommer vi fram till Jacare, Brasilien, från Fernando do Noronha. Marinan är två pontoner som sticker ut från land. En man kommer ut på bryggan och viftar in oss till bryggnocken. De är två som tar emot oss och hjälper till och förtöjer båten med rejäla tampar. Det är bra för det har blivit ganska strömt nu. Den kan bli upp till 6 knop ström. Platsen är tillfällig.
Vi går till marinkontoret där det också finns bar med restaurang och dusch. Det är fransmän som driver marinan och det är mest franska båtar här. Kostnaden är 1700 real per månad, ca 4500 SEK.
De förklarar för oss att vi kan förtöja vid vår plats kl 14 för då är tidvattnet lugnt. Då kommer de också och hjälper oss. En av dem är på bryggan och den andra i en liten båt med aktersnurra. Han tar två akterlinor från oss och förtöjer linorna i marinans linor som finns i vattnet. Allt sker verkligen på ett vänligt och bra sätt!
I Brasilien valde vi att stanna med båten i marina Jacare Yacht-Village, i floden Rio Paraibo mellan Cabedelo och Joao Pessoa. Enligt vad vi läst och lyssnat oss till skulle det vara en säker marina. Och det verkade stämma. Det är inga låsta grindar, men det är ett mindre område där alla verkar känna alla, och de har en vakt på nätterna. Vi stannade vid pontonbrygga, men man kan även ankra och mot en mindre summa få tillgång till duschar, toa och vatten. Ägarna är trevliga och hjälpsamma, och en av ägarna, Nicolas, är fransman men talar utmärkt engelska också förutom portugisiska.
Dagen efter oss kommer Daniel som vi träffade på Sal i Cap Verde. Han är född i Schweiz men vuxit upp i Brasilien. Tillsammans med honom åker vi till customs och polis federal och vi får bra hjälp av honom. Det är få som pratar engelska här. Allt går enkelt och utan kostnad. Framöver får vi mer vägledning av Daniel.
Som svensk får du tre månaders uppehållstillstånd i Brasilien. Men du kan lämna båten i Brasilien efter tre månader och sen åka tillbaka och då får du tre nya månader.
Här ligger ca 30 båtar, mest fransmän. En seglare från Madeira kommer direkt och berättar för oss om platsen. Alldeles vid stranden är det ett tält och dit kommer några damer på kvällarna och grillar mat och säljer även dryck. Billigt och spartanskt. Där är vi ibland och ljuger med de andra seglarna.
Byn är liten med enkla stenhus i olika färger.
Sen 20 år har en herre varje kväll vid solnedgången glidit fram på floden i en roddbåt och spelat saxofon. Det har gjort att det kommit mycket folk hit och i närheten av marinan är det en marknadsplats med försäljning och smårestauranger.
Marinan är en trivsam samlingsplats, där det också finns wi-fi.
Brasilien har ett rykte att det finns risk för att man kan bli rånad och att man av det skälet inte ska ankra var som helst. Men här träffar vi många seglare som kan kuststräckan och vi får tips om tämligen säkra hamnar och ankringsplatser efter Brasiliens kust. Och även bra marinor/ankringsplatser i länderna Franska Guiana, Surinam och Brittiska Guyana.
De finaste områdena för segling i Brasilien ska vara i bukten vid Salvador, Rio de Janeiro och söder om Rio utanför Sao Paulo.
Vi låg kvar här ca 5 veckor till mitten av februari. Det är många som lämnar sin båt här under längre tid. Marinan kan också dra upp båtarna på land.
Under några dagar besökte vi Rio de Janeiro med flyg. Med buss åkte vi sydväst till nationalparken Chapada och vandrade några dagar. På tillbakaresan besökte vi också Salvador och den vackra staden Olinda som ligger vid Recife.
När vi seglar norrut efter kusten planerar vi stopp vid:
– Iles Du Salut, Djävulsön där Papillon satt fängslad.
– Saint Laurent i Franska Guyana vid floden Maroni som ligger mellan Franska Guyana och Surinam.
– Paramaribo i Surinam vid marinan Waterland som ligger i Surinam River.
– Tobago i södra Karibien.
Vi känner till flera tämligen säkra hamnar om vi vill besöka fler platser efter kusten norrut.
Det är inte världens enklaste att klarera in och ut ur Brasilien. Man får ha tålamod och behöver kunna språket eller ha med någon som hjälper till. Men det var god stämning hos Police Federal när vi skulle klarera in. Vi fick tom kaffe när vi väntade. Här hjälper vår taxichaffis (i randigt) ett belgiskt par att förklara för polisen. Vi fick hjälp av vår portugisiske vän Daniel vid inklareringen, och vid utklareringen hyrde vi hjälp av Nicolas i marinan. Det är tre olika ställen man ska till, och de ligger inte direkt bredvid varandra.
De här fantastiska träden finns lite överrallt, Flamboyant. Både vackra och skapar skön skugga.
Det här vägbygget kämpade de med i trettifemgradig värme.
Gatuhundar sprang lite här och där. Den här har hittat en egen binge.
Här växer en (1!) cashewnöt under varje rosa/gul frukt.
Inte konstigt att cashewnötter är dyra att köpa. Ett frö under varje frukt (som kallas falsk frukt, tror inte den är ätbar) Fröet innehåller en (1) cashewnöt som ligger i en frätande olja som behöver avlägsnas genom rostning. Ätes med andakt.
Vid lågvatten kryllade det av vinkarkrabbor i den leriga flodkanten. Hannarna har en jätteklo som de vinkar ihärdigt med för att locka krabbdamerna. Går man för nära blir de skraja och rusar ner i sitt lilla lerhål. Och nej – vi badade inte i flodvattnet 😬
Båthus till salu.
Vår dagliga morgonpromenad gick igenom marknadsplatsen, öde så dags, bara vi och kattor.
Jacare betyder krokodil.
Morgonsyssla i skuggan vid flodbanken.
Fransoserna Benedict och Nicolas på s/y Chaput träffade vi i Jacare. Och världen är ju liten – det visade sig att de seglat en längre tid med svenska båten Randivåg i Patagonien, vars skeppare Tobbe träffade i Karibien 1984.
Generalpunktering! Men cykelreparatören och hans hjälpmekaniker fixade ny slang och däck för en dryg hundring.
Trevlige fransmannen Robert, som seglar själv i sin lilla katamaran Vesna.
Svetsarkillen Julio har arbetsplatsen under ett träd vid marinan. 👍
Mindre lyckad båtuppdragning på marinan. Ensamseglaren Pauls båt fick stagas upp där den fastnat och han fick göra bottenmålningen där. Uppdragningsrampen var inte ordentligt förstärkt, men de verkade ta tag i det efter den här incidenten.
Rio de Janeiro 👍Hit åkte vi med flyg. Nedanför sockertoppen bodde vi på ett litet hotell några dagar i stadsdelen Urca som låg vackert vid vattnet.
Härlig utsikt vid frukosten.
Kristusstatyn måste man ju besöka.
Sjömärket verkade inspirerat av kristusstatyn ⛵
Vi besökte en ny katedral i Rio. Den såg lite märklig ut från utsidan…
…men från insidan var den desto häftigare.
Escadaria selaron, en ganska ny turistattraktion i Rio. En konstnär började på 90-talet att renovera trapporna utanför sitt hus. Han tyckte de såg så trista ut så han började piffa till dom. Det fortsatte med att folk från hela världen började skicka honom kakelplattor till trapporna.
Vi hittade några svenska kakelplattor också 🇸🇪🇸🇪
Så klev man utanför bekvämlighetszonen 😅 För att komma upp på sockertoppen krävdes två linbaneturer. Men utsikten där uppifrån var värt det.
Fint hus i Urca.
På berömda Copacabana blev det ett dopp i havet.
Nästa ”semester-resa” från Moana gick till nationalparken Chapada de Diamantina. Vi hade på Cap Verde och i Jacare träffat Cris och Daniel. De har ett företag som ordnar utflykter i nationalparken, kolla gärna på http://www.brasilienadventure.com, och vi blev nyfikna på det. Så vi åkte långfärdsbuss (bra och rätt billigt transportmedel i Brasilien) i 1,5 dygn för att komma dit. Bara bussresan var kul, vi träffade många trevliga och hjälpsamma brasilianare. Dessvärre är de inte så bra på engelska bara.
Vi träffade Cris, och hon hade besök av sina släktingar från Sao Paolo. Och vi fick följa med dem på en heldagsrundtur.
Det blev bland annat snorkling i kristallklart vatten i en grotta, bad i vattenfall och brasiliansk buffelunch.
Stämningen var hög! Vi hade en väldigt rolig dag.
Dag två gick vi en tvåmilavandring med guide i en liten del av nationalparken.
Hemma hos Cris bjöd hennes rara moster hela ligan på middag.
Innan vi åkte vidare blev det ett besök hos Cris 95-åriga uncle också. En pigg man, som dessvärre inte hörde så bra, men blev såååå glad över att få träffa oss. Han pratade mycket och glatt, på portugisiska, visade sitt hus och krigshjälm. Han var med under andra världskriget, det var han stolt över.
Efter ett par dagar tog vi nattbussen från Chapada mot kusten, till Salvador. På bussen satt en militärpolis som nog skulle in och jobba i Salvador, han hade full mundering med skottsäker väst och picka och sov som en stock.
I Salvador förberedde man sig för fullt för karnevalen.
Nästa stopp blev den fina staden Olinda, och där var det massor av folk, karnevalen höll på för fullt.
I Olinda var det svårt att få tag på ett hyfsat billigt hotellrum eftersom karnevalen startat. Tillslut lyckades jag i allafall boka ett innan vi åkte till Chapada. Det visade sig inte vara ett normalt hotell, det förstod vi när vi såg att ingången var en grön garageport med bara en porttelefon. Bakom garageportar längst bort i den här korridoren var det en liten lucka där ägarna satt. Ingen inskrivning eller visa pass, bara betala. Sen gick man direkt upp på rummet från p-platsen. Rummet var fönsterlöst, med speglar i taket och typ p-tv-kanal, men det var i allafall rent och med luftkonditionering. Frukosten serverades direkt till rummet i en lucka som påminde om urinprovsluckan på vårdcentralen. Allt för att man skulle vara inkognito. Nåja – det var ju bara en natt 😬
Karnevalsyra 🌺🇧🇷💥🎶
Den här karnevalsdeltagaren hade en dräkt som såg ut som svenska flaggan.
Senaste kommentarer