Saint-Laurent-du-Maroni, Franska Guyana

Seglingen från Iles du Salut till Saint Laurent tog ett dygn. Vi förtöjde vid boj i floden Maroni, och ett tiotal andra segelbåtar ligger här. Stan är liten och charmig. Här träffade vi franska seglarna Marc och Sylvi som vi träffat tidigare i Jacare.

Göran, som varit med sen Jacare, tog en pirog över till Surinam och sen flyg därifrån. Nu har vi legat här i två veckor, och i morgon 16/3 går vi in i en biflod som ligger nära Maroniflodens mynning, på Franska Guyanasidan. Då blir det bara djungel runt oss.

På lördag seglar vi till Surinam och går in i Paramaribo river. Det blir ca ett dygns segling.

Floden Maroni ligger på gränsen mellan Franska Guyana och Surinam. Vi skulle upp till Saint Laurent som ligger ca 20 sjömil upp. Utanför Maronifloden är det sandbotten och grunt på sina ställen. Vi hade missat en uppdatering av Navionics sjökort, så det blev förvirrat med bojar som inte stod på rätt ställen. Dessutom var det lågvatten, planerat eftersom vi ville ha strömmen med oss när vi skulle in i floden. Men vi var nog lite för tidiga så vi fastnade i sanden. Nåväl, vattnet steg, (pulsen också) och vi kom loss. Vi ringde upp Davide på marinan i Saint Laurent, han sa att vi skulle hålla oss nära ”the jungle” på Franska Guyana-sidan. Sen gick det bra.

 

Utanför Saint Laurent i Maroni river gick det här fartyget på grund nån gång på 20-talet. Här har australiensaren/italienaren Davide byggt upp marinan som består av bojar i floden.

 

De typiska långsmala båtarna, piroger, trafikerar Maronifloden.

 

Davide, hamnkaptenen, är hjälpsam och trevlig. Han skjutsade till inklarering hos immigrationen och gav oss en rundtur i Saint Laurent. Det lilla hamnkontoret har också hand om tullklareringen. Här hämtar vi vatten, lämnar in tvätt och tar en fika och träffar andra seglare. Tyvärr finns det inga duschar, så det är tur att vi har en dusch i sittbrunnen. Davide planerar för en större marina med pontoner. Han har även arrangerat en seglingstävling mellan Tobago-Guyana-Surinam-Franska Guyana.

 

Vi åkte på en heldagsutflykt i pirog upp längs Maroni river. Vi besökte några byar där bland annat amerindians, ursprungsbefolkning, bor.

 

Maniok, en rot, mals till fint gult mjöl och sen bakar de bröd av det på en stekhäll på elden. Det smakade rätt gott.

 

Dom bygger pirogerna av en trädstam i ett träslag som liknar teak. Det står emot fukt och ruttnar inte. Trädstammen urholkas, och sen bränner de den. När den är tillräckligt het bänds den isär för att bli bredare. När den är klar bygger de på den med plank av samma material som bordläggning.

 

Det blev forsränning också – bara att hålla i sig! Vår pirog-chaffis fick en spontan applåd sen 😀

 

Barnen var nyfikna och ville gärna bli fotade.

 

Lunchpaus med väldigt god Guyana-mat. Det var köttgryta med kanel, bönröra och en speciell fiskrätt, jamais-goute ”never-tasted”. Fransoserna Shu-In och Laurent från S/Y Galatee översatte all franska till engelska åt oss under dagen 👍Och den första av dagens regnskurar passade på när vi satt under tak (den andra kom när vi åkte hemåt)

 

Vi åkte in i en liten biflod till Maroni river. Jättehäftigt att glida in i djungeln! Här hade de sett en anakonda tidigare, men den visade sig inte för oss.

 

I Saint Laurent är det gamla fängelset, ”Transportation Camp”, kvar som museum där man kan gå guidade turer. I den här cellen har Papillon faktiskt suttit.

 

Båtar är så klart främsta transportmedlet för dem som bor utefter floden. Istället för skolbuss är det skolpirogen som skjutsar barn varje dag.